Jul

God Tuomas bringar julen, ond Nuutti den fördriver

Den 21 december är Tomasdagen, då man anser att det finska julfirandet börjar. Julen har två avslutningsdagar – antingen trettondagen den 6 januari eller Knutdagen den 13 januari.

Om det vore jul så att man fick äta även om natten

Jul. Det ordet förknippas med lika många minnen och stämningar som det finns människor. Julen är utan tvekan den viktigaste helgen i vår kalender. Julen är familjens och hemmet högtid. Alltid när det är möjligt.

Förberedelserna inför julen väcker många känslor. Enligt forskning vill fyra av fem finländare ägna tid åt sina nära och kära under julen. Julen är också en tid för att bevara traditioner och barndomens stämningar. Vanligtvis går jultraditioner i arv från far till son – eller snarare från mor till dotter, för det är ju kvinnorna som gör julen.

För en ensamstående kan julen vara en plågsam tid. Vissa väljer däremot frivilligt en ensam jul, och man kan förstås njuta av traditionerna även på egen hand. Man behöver dock inte förbli ensam, eftersom många hotell och restauranger erbjuder ensamma olika möjligheter att fira jul. Även olika samfund bjuder in ensamma att fira jul tillsammans.

Trots att den största delen av finländarna inte anser att julens kristna budskap är viktigt, är julen fortfarande betydelsefull som kyrklig högtid. Då firas Jesu födelsefest, som ger julen sitt eget känsliga element. Att gå i kyrkan hör till mångas program under julen, kanske den enda gången om året.

Många anser att julen i första hand har blivit en konsumtionsfest som betonar gåvor och överdrivet ätande och drickande. Ansvarsfullhet verkar dock vara på uppgång i julens konsumtionsbeteende och det förefaller finnas ett socialt och ekonomiskt behov av en blåvit jul.

Enligt en julforskning beställd av Förbundet för Finländskt Arbete anser finländarna att ansvarsfull konsumtion innebär att man endast skaffar saker efter behov. Vid inköp av livsmedel och tjänster föredrar den ansvarsfulla konsumenten ekologiska faktorer och finländskt ursprung.

Julen är en tid för att lugna ner sig, stanna upp och koppla av. När man har förberett julen ordentligt ska man också kunna njuta av den.

Om julens traditioner och seder

Advent Adventus Domini (lat.), Herrens ankomst, avser kyrkoårets första veckor före jul. Adventssöndagarna är de fyra söndagarna före jul. Den första adventssöndagen, även kallad ödmjukhetens advent (Adventus humiliationis), är den mest populära av alla adventssöndagar. Då sjungs hyllningshymnen till glädjen ”Hosianna, Davids son, välsignad vare han” i kyrkorna. Den första adventens tema anknyter till palmsöndagens och påskens händelser, då Jesus red på en åsna in i Jerusalem.

Den andra adventssöndagens tema, härlighetens advent (Adventus glorificationis), är Kristi ankomst i sin härlighet vid tidens slut (det vill säga andra adventen).

På den tredje adventssöndagen, andens advent (Adventus spiritualis), talas det om Johannes Döparen och hans maning till bot och bättring.

Den fjärde adventssöndagen, den heliga adventen (Adventus sanctificationis), är liksom i många andra kyrkor, i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland sedan år 2000 tillägnad Maria, Herrens moder, för att den tydligare ska skilja sig från den tredje adventen.

Julkalender Den 1 december är en spännande dag i varje barnfamilj; då får man öppna den första luckan i julkalendern – och därefter varje dag fram till julafton.

Julkalendern eller adventskalendern kom till Finland först på 1940-talet och har befäst sin roll i väntan på julen. Mest uppskattade bland barnen är kalendrar med överraskningar i fickorna eller kalendrar som innehåller godis.

Barn i medieåldern vägleds mot julen av tv:ns julkalenderprogram och utbudet på internet är stort. Även vuxna kan smidigt skicka varandra någon av de många nätjulkalendrar som finns tillgängliga, vilka hittas på nätet med sökordet ”joulukalenteri”.

Inköp av gåvor Julklappstraditionen härstammar redan från antikens Rom, där husbönder var tvungna att anordna fester för sina slavar och ge dem gåvor.

I Finland började man dela ut gåvor i förmögna familjer på 1700-talet. Under 1800-talet blev gåvogivandet allmännare, och då värdesattes egenhändigt tillverkade gåvor särskilt högt. I och med industrialiseringen och människors ökade välstånd har man börjat ge de mest skiftande föremål som gåvor.

Numera köps julklappar nästan alltid färdiga. Vissa lyckliga får förstås fortfarande hemmastickade strumpor, mössor och halsdukar av mormor eller någon annan fingerfärdig släkting eller bekant. Den egenhändigt gjorda gåvan är återigen i ropet.

De årliga ”Finländsk jul”-undersökningar som Förbundet för Finländskt Arbete genomför visar att julen är en omtyckt och betydelsefull högtid för den absolut största delen av finländarna, men julens kristna budskap är inte särskilt viktigt. Att lugna ner sig, fira semester och få tid av de närmaste står högst upp på julens önskelista. En del anser dock att den finska julen är för konsumtionsinriktad och stressig med alla de skyldigheter som hör till.

Stressen i samband med att skaffa gåvor kan minskas genom att köpa gåvor under hela året. Inköp som görs på julafton precis innan affärerna stänger är oftast de dyraste, eftersom man då gör impulsköp. Gåvans syfte är trots allt att vara uppskattad och användbar för mottagaren. Om gåvoinköpen dröjer till sista minuten, skriv då ett kort där du berättar att du älskar mottagaren och ge det till hen med en varm kram. Det är ju trots allt vad de flesta av oss vill ha enligt en julforskning gjord för ett par år sedan. Som gåva till vuxna kan man utmärkt skaffa exempelvis en flaska vin, portvin, whisky eller konjak. De finns att hitta hos Alko förpackade i vackra julomslag.

Julkort Att skicka julkort har hört till den finska julen sedan början av 1870-talet och seden blev allmän på 1920-talet. Själva julkortstraditionen kommer ursprungligen från England, där det första tryckta julkortet kom ut år 1843.

Traditionella julhälsningar, som att skicka julkort, är populära även i Finland, i högre grad bland kvinnor än i genomsnitt. I Finland skickas över 50 miljoner julkort under julen. I dagens stil har nätkort och sms-hälsningar tillkommit vid sidan av det konkreta kortet som skickas med posten.

Det bästa julkortet är, oavsett form, det som har skickats med kärlek och vänskap. Det mest glädjande och säkert mest uppskattade julkortet är det som pysslats ihop för hand.

Julkortet hör naturligtvis även till affärsvärlden, där det främst är ett korrekt sätt utan större innehåll. Allt fler företag ersätter julkortet med en donation till välgörenhet.

Julstädning Julstädning hör till den finska traditionen. Enligt undersökningen ”Finländsk jul” från 2008 satsas det tredje mest på detta efter julbesök och inköp av julklappar. Man bör dock inte pina sig själv till utmattning med julstädningen. Det är bra att minnas talesättet ”städa bara skåpet om du tänker fira jul där”.

Julmat och bakverk Varje familj har sin egen julmatstradition, som ofta går i arv utan avbrott från generation till generation. Julmaten varierar också mellan landskapen; på vissa ställen äter man julgädda, på andra absolut inte.

Vanligtvis ingår rosolli (sallad på rödbetor), olika sorters sill och gravad fisk, julskinka, kålrots- och morotslåda, imelletty perunalaatikko (sötad potatislåda), lutfisk med vit sås och kokt potatis i det finska julbordet. Dessutom dukas det i många familjer upp rom med tillbehör, leverlåda och olika sorters kött-/fiskpastejer. Risgrynsgröt och ”sekametelisoppa” (en kräm kokt på torkad blandad frukt och russin) är julens traditionella efterrätt. Från julbordet hittar även vegetarianen tillräckligt att äta.

Julstjärnor, russinbulle kanske smaksatt med saffran, pepparkakor och engelska fruktkakor hör till julen. Julbakverken är bra att baka i god tid för att undvika stress och kanske frysa ner dem. Bakning av fruktkaka måste absolut påbörjas i god tid före jul så att den hinner ”dra till sig” ordentligt.

Även om man inte råkar vara en ”bakfantast” finns det ingen anledning till oro, för numera får man allt även färdigt i affären. Det lönar sig också att utnyttja julmarknadernas utbud. Där hittar man hembakade bakverk och annan julmat.

Utvecklingen och internationaliseringen av matkulturen har även fört med sig många nya rätter till det finska julbordet. Kalkon blir vanligare, svenskarnas favoriter Janssons frestelse, köttbullar och prinskorvar smakar även finländaren i gommen. Bland julbakverken har den italienska julkakan panettone, den franska julstubben och den tyska julkakan Stollen dykt upp.

Val av drycker Alkohol hör till mångas finska jul. Åtminstone om man ska tro Alkos statistik; försäljningen i monopolbutikerna är livligast inför julen.

Man börjar med glögg direkt vid lillajul och den kryddiga drycken smakar bra när som helst under jultiden. Som välkomstdrink med pepparkakor, nötter och mandlar värmer den upp stämningen direkt från början.

Den traditionella juldrycken är dock svagdricka, som i vissa familjer fortfarande görs själv. Svagdricka finns även att få färdigt i livsmedelsbutiker med mellanölet och vill man ha starkare öl, finns det hos Alko. Bryggerier brygger många sorters specialöl till julen, som det lönar sig att smaka på som tillbehör till julmaten.

Om det finns saltfisk på julbordet kan även en snaps vara på sin plats. Kryddiga akvaviter eller ren vodka – efter smak – passar bra som tillbehör till det salta.

Portvin är en julig dryck; det passar inte bara att smutta på som det är, utan även till julens kryddkakor och choklad. En flaska portvin är också en uppskattad gåva till vinvännen.

Se våra vinrekommendationer för julbordet här!

Julgran och annan hemdekoration

Julgrantraditionen har kommit till Finland från Tyskland. Hos oss blev den etablerad som juldekoration vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet. Det finska julträdet är helst en gran som vuxit i Finlands skogar, med doft av barr. På landet hämtas granen ofta från egen skog, medan stadsborna får nöja sig med julgransförsäljarnas utbud. De första granförsäljarna dyker upp i tätorterna redan i god tid före julafton. Om man lämnar köpet av gran till julafton kan man tvingas konstatera att försäljarna redan har åkt iväg för att fira jul i sina egna hem.

Plastgranar har i takt med att de förbättrats fått allt större popularitet tack vare att de kan användas i många år och inte skräpar ner. Julgranen dekoreras vanligtvis med samma pynt år efter år. De käraste dekorationerna i många hem är bl.a. egentillverkade dekorationer, eller de som barnen gjort när de var små, pappersdekorationer, flaggspel osv. Förr fanns det alltid levande ljus i granen, numera ersätts de allt oftare av elektriska ljus, även av säkerhetsskäl. Julgranen bärs ut på trettondagen eller åtminstone kort därefter.

Julens traditionella blommor är röd och vit julstjärna, amaryllis, hyacint och tulpaner. Bland de nyare bekantskaperna finns vit och röd vårdkase, rosa julstjärna och vit, sipplik julros. Ståtliga blomsterarrangemang hör julen till och är också en eftertraktad och uppskattad julhälsning till vänner eller affärsbekanta. Det lönar sig också att sköta om julblommorna väl så att de gläder under hela julen. Julstjärnan tål varken kyla eller för mycket vatten. Hyacinter bör köpas med knopp och de ska inte heller vattnas för mycket. För mycket vatten får både hyacinter och tulpaner att växa på höjden. Amaryllisar är bra att skaffa med knopp lite före jul så att de hinner öppna sina blommor vid precis rätt tidpunkt.

Ljus hör till julen. Ett varmt, levande sken skapar stämning i hemmet. Man måste vara försiktig med ljus och hålla uppsikt över dem hela tiden.

Med utomhusbelysning och lyktor får man stämning även på gårdsplanen. Att använda sådana har blivit vanligare och utbudet har ökat.

Julens färg är traditionellt röd, men även grönt kombinerat med vitt, guld eller silver syns bl.a. i jultextilier och dekorationsmaterial. Man kan skapa julstämning i hemmet med bara små element, hemmet behöver inte se ut som en krimskramsbutik under julen, om du inte själv vill det. Eftersom smaken är som baken är det bäst att lämna beslutet till var och en som dekorerar. Det saknas inte element, butikerna är fulla av julvaror.

Av julens fönsterdekorationer är adventsljusstaken och den upplysta julstjärnan de vanligaste. För den röda julstjärnan och den röda adventsljusstaken med vita ljus finns det redan rikligt med alternativ.

Dörrdekorationen är ett ganska nytt fenomen, en sed som härstammar från Amerika. En dörrkrans kan man även göra själv om man är företagsam.

Himmeli representerar den mest genuina finska jultraditionen, eftersom det är en inhemsk dekoration. Halm har tidigare hört till som en väsentlig del av juldekorationen, men syns numera bara i få hem. Kurser i att tillverka himmelier erbjuds i många städer.

Julkrubba representerar julens kristna sida bland dekorationerna, den har en starkt katolsk bakgrund, men blir allt vanligare även i lutherska hem. Krubban föreställer den heliga familjen, mor, far och barn. Dessutom ingår herdar, tre vise män och en ängel i krubban, och även djur kan finnas med.

Grötstunden på julaftons morgon

I många familjer inleds julaftonen med julgröt, antingen inom den egna familjen eller med den utökade närmaste familjen. Ett par smörgåsar, risgrynsgröt med kanel och socker samt mjölk, kanske en julstjärna och kaffe, sätter igång julaftonens bestyr på ett trevligt sätt. Samtidigt kan man även byta julklappar med dem som inte är med under julaftonens kväll. Och i gröten är naturligtvis den berömda mandeln gömd, vars mottagare mandeln bringar lycka och ett löfte om giftermål. Enligt en annan föreställning går den önskan i uppfyllelse för den som får mandeln, förutsatt att hen inte berättar det för någon annan.

Julfreden

Klockan 12.00 på julafton utlyses julfreden i Åbo i Finland. Julfreden är en tradition i kristna länder, enligt vilken man under högtiderna måste anstränga sig mer än vanligt för att bevara samhällsfriden. Enligt en oskriven lag strävade man efter att avbryta krigshandlingar, och domar för brott under fredstiden var strängare än annars. Traditionen härstammar ända från 1300-talet. Proklamationen läses från Brinkkala-husets balkong och den radio- och tv-sänds till resten av Finland. Första gången den sändes även via internet var år 2006. Som avslutning på tillfället sjungs Vårt land och Björneborgarnas marsch spelas.

I morgon, vill Gud, infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest; och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande, emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda. Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.

I morgon, vill Gud, infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest; och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande, emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda. Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg.

Julkyrka

Man besöker julkyrkan antingen på julaftonens kväll före besöket på begravningsplatsen och/eller tidigt på juldagen. Förr i tiden tog man sig till kyrkan med släde dragen av hästar. Denna tradition har återupplivats på vissa finska orter. Tidtabeller för julkyrkorna finns på din församlings webbsidor och vanligtvis i lokaltidningarna.

Besök på graven

När julaftonens kväll skymmer är det sed att gå till begravningsplatsen för att tända ljus på anhörigas, och ibland även vänners, gravar. Havet av ljus i det (förhoppningsvis) vita vinterlandskapet är en vacker syn och besöket på begravningsplatsen hjälper till att lugna sinnet inför att ta emot julen.

Julmiddag

Julaftonens höjdpunkt är måltiden. I många familjer är det sed att läsa julevangeliet innan man börjar äta. Man sitter länge och andäktigt vid julbordet. De enda som inte är sugna på mat på julafton är barnen, som redan väntar otåligt på höjdpunkten av sin egen jul; jultomten och/eller utdelningen av julklappar. Det är sed att njuta av julmat även på juldagen och annandag jul. Man tröttnar väl inte på julmaten även om den skulle ätas från lillajul fram till tjugondag Knut. Åh om människan kunde ha julen året om...

Jultomten/Tomtar/Julklappsutdelning

Den finska tomte-traditionen representeras av Staffans- och Knut-tomtar. Det var skrämmande varelser utrustade med horn och nävermasker som gick från hus till hus, men som inte förde med sig gåvor. Den gåvogivande jultomten av den milda Nikolaus-typen, som bor på Korvatunturi, började besöka hemmen först 1927. Oavsett hur mild tomten är, minns många som barn att de var livrädda för tomtens ankomst. Man presenterar sig fortfarande för tomten trotsande ödet och skälvande av skräck, julklappssäcken är ju trots allt så lockande... Men för att få gåvor har man varit tvungen att vara snäll långt före jul; tomtarna, jultomtens små hjälpare, har nämligen kikat bakom fönstren och gjort anteckningar i sina svarta böcker. Barnens julaftonspassion stressar familjens minsta, och vuxna, så mycket att besöket av tomten och julklapparna i många barnfamiljer betas av direkt tidigt på kvällen, så att de vuxna i lugn och ro kan njuta av sin julmåltid. I de vuxnas jul väntas det knappast längre på jultomten, utan gåvorna har redan ställts fram vid granens rot i samband med dekorationen och delas ut vid lämplig tidpunkt under kvällen.

I tomtbranschen finns det också många oseriösa aktörer. Den bästa jultomten är pappa eller morfar eller vilken släkting som helst som på ett märkligt sätt försvinner precis vid utdelningen av gåvorna. Utrustning för jultomten kan man göra själv eller skaffa färdigt i affären.

Om man vill ha ett hembesök av jultomten kan man med fördel kontakta exempelvis lokala scoutkårer eller Lions-klubbar. Förra julen öppnades webbtjänsten www.joulupukkipalvelu.fi på nätet, som listar leverantörer av jultomtetjänster. På webbplatsen läggs endast tomteaktörer till som står för sin tjänst med eget namn, vilket administratörerna anser ökar tillförlitligheten för både webbplatsen och tomteaktörerna som annonserar där. Med hjälp av tjänsten kan barnfamiljer och andra som väntar på jultomtens besök hitta kontaktuppgifter till tomteaktörer verksamma på den egna orten.

Julsånger

Under advent sjungs Hosianna i kyrkorna och under december månad ordnas olika julsångstillfällen i många församlingar, där man genom att delta kan få sjunga sina käraste julsånger. Olika julkonserter hör till julens kulturella utbud. Julsånger hör också hemma i julen i våra hem. De hör till de traditionella skatter vi fått i barndomen, vars texter oftast etsat sig djupt in i vårt minne. Alla minns från sin barndom hur man var tvungen att sjunga för jultomten ”Joulupukki, joulupukki, valkoparta vanha ukki...” för att annars få några julklappar. Moderna julsånger, schlagers, har ökat med tiden och blivit en del av julens musiktradition. Julsånger sätter oss i julstämning. De berör och gläder julfirarna. Om man har fått gåvan att sjunga bör man använda den. Och julsånger kan man sjunga även om man inte träffar tonerna helt rent. Om man helt har gått miste om sångens gåva, kan man alltid njuta av andras sång. Om du tycker om att sjunga, skaffa åtminstone en bok till familjen där de mest kända finska julsångerna samlats. Man kan också kopiera sångtexter från nätet på många adresser genom att söka på ”joululaulujen sanoja” eller på adressen www.suomalainenjoulu.fi.

Stjärngossarna är en hundratals år gammal finsk tradition som har sitt ursprung i Uleåborg. Man skulle önska att denna tradition blev vanligare, men oftast ser man stjärngossar bara på julfester och vid vissa julevenemang. Unga pojkar har genom tiderna skaffat lite julklappspengar genom att gå runt och framföra detta sångspel, som vanligtvis består av fyra personer: kung Herodes, morianernas konung, Herodes tjänare Knihti och stjärnbäraren. Berättelsen handlar om de vise männens resa till Jesusbarnet och hur den grymme kung Herodes dräper alla små gossebarn i hopp om att därmed också få död på den nyfödde Jesus, judarnas konung. Spelets språk har bevarats som en ålderdomlig Uleåborgsdialekt. Varje person har i tur och ordning sina egna sångsolon. Däremellan sjunger man tillsammans, och det förekommer även tal. I slutet av spelet önskar stjärngossarna en god jul och ber om en belöning för sin framställning. Om stjärngossarnas berättelse inte är bekant, logga in på www.youtube.com, sök på ”Tiernapojat” så hittar du fina framträdanden där.

Julbesök

Julens betydelse som en familjehögtid betonas även av att man traditionellt sett inte reste någonstans på juldagen, utom möjligtvis till julkyrkan. Nuförtiden följs inte denna tradition strikt längre, men fortfarande ger man sig av på besök först på annandag jul. Om du är intresserad av dans och motion kan du pigga upp dig genom att gå på traditionell annandagsdans, vara ute i pulkabacken eller på skridskobanan. Annandag jul är också en kyrklig högtid, i den kristna kyrkan är den helgad åt minnet av den helige Stefanus.

Trettondedag jul 6.1.

Nu bärs julgranen ut och julpyntet plockas tillbaka ner i lådorna för att vänta på nästa år.