Antinoris viner - en bit av Italiens historia
Firenzes konstskatter och Ponte Vecchio, Sienas tegeltorn och runda torg, det grönskande landskapet och de vackra småstäderna omgivna av murar på kullarna… Toscana är ett tacksamt resmål för både den historieintresserade och den som längtar efter hav, sol och landsbygdens lugn – för att inte tala om de fantastiska vinerna och den goda maten!
Florens blomstrade under senmedeltiden och var länge ett av Europas viktigaste handelscentrum. Gamla adelsätters namn glimmar fortfarande på palatsens och landsvillornas portar. Ett av dem – Antinori – är garanterat känt världen över.
Antinoris vinhistoria sträcker sig tillbaka till medeltiden, då familjens medlem Giovanni di Piero Antinori, vars ätt var känd redan sedan 1100-talet, anslöt sig till Florens vinmakargille år 1385. Över 600 år och 26 generationer senare är familjen en av Italiens ledande vinproducenter. Bara i Toscana omfattar deras vingårdar över 1500 hektar, men de äger dessutom vingårdar i regionerna Franciacorta, Barolo och Apulien.
Bild: Palazzo Antinori byggdes på 1400-talet
Lunch à la Allegra Antinori i Chianti Classico
Ärligt talat känns det lite pirrigt att träffa Allegra Antinori, arvtagerska till den historiska stormaktsätten, som tillsammans med sina två systrar leder det världsberömda familjeföretaget. Vi möts på Rinuccio 1180, en charmig restaurang som ligger på taket till den nya Cantina Antinori Chianti Classico, vinkällarna och kontorsbyggnaden.
Den prisbelönta byggnaden som stod klar 2012 och ritades av Archea Associati är infälld i landskapet så diskret att det känns som om vi sitter mitt bland vingårdarna. Och det gör vi faktiskt – taket är nämligen täckt av vinrankor, och på håll märker ögat inte den enorma byggnaden i vingårdarnas kulliga landskap!
Till vänster: Allegra Antinori bland rankorna på vinkällarnas tak. Till höger: Cantina Antinoris arkitektur samt restaurangen på taket..
Allegra är en avslappnad men beslutsam kvinna som inte dröjer: snart dignar vårt bord av lokala förrätter: prosciutto, coccole (friterade degbollar) med stracchino-ost, torskmousse, halvtorkade tomater, olivtapenade, bruschetta och kycklingleverpastej. Två olika viner serveras: det stramt syrliga och mineraliska Vermentino från egendomen Guado al Tasso samt det mjukare, blommiga och rikligt fruktiga Villa Antinori Bianco.
Vi måste dock snart göra plats på bordet, då servitörerna bär in ett enormt fat bistecca alla fiorentina, den berömda t-bensteken med typiska tillbehör som bönor och spenat. Våra tre viner från olika prisklasser är ett utmärkt bevis på den gamla föreningen mellan Sangiovese och en blodig biff: Trots att vinerna har olika aromer och mognadsgrad, förenas de alla av druvsortens höga syra och rikliga tanniner. Péppoli 2015 är en frisk, bärig och örtig, ungdomlig och stram Chianti Classico, medan Marchese Antinori Chianti Classico Riserva 2013 är fyllig, mogen körsbärig och rustik. Brunello di Montalcino 2011 från egendomen Pian delle Vigne är ett fylligt och tätt, otroligt elegant vin vars aromer spänner från violer och plommon ända till läder och tobak.
Cantina Antinoris vinkällare är stor och innehåller den senaste tekniken, men en ideologi om hållbar utveckling är närvarande i allt. Byggnadens material (bl.a. 130 000 lokala terrakottategelstenar) samt lokalernas placering har planerats med material- och energieffektivitet i åtanke: Druvorna anländer till byggnadens takvåning där de krossas. Därefter får musten rinna ner till jäskärlen i våningen under, och slutligen till den nedersta, naturligt svala källaren, där vinerna får mogna på franska och ungerska fat.
Vinkällaren är imponerande även på insidan. I designen har man tagit hänsyn till luftcirkulationen samt naturliga, material som andas. Ovanför faten har glashus för provningar byggts.
Allegra berättar att detta bara är en del av deras produktion i Toscana. Principen är att tillverka vinerna så nära vingårdarna som möjligt, och därför flyttas endast tappningslinjen mellan deras egendomar runtom i Toscana. Familjen har gott om vingårdar, slott och sommarvillor; den gamla adelsätten har trots allt bott, förökat sig och ärvt mark i regionen i tusen år. Många gårdar tar även emot besökare: förutom Cantina Antinori kan man beundra vinkällarna på bl.a. La Braccesca och Le Mortelle, i anslutning till vingården vid klostret Badia a Passignano (byggt under det första millenniet) finns en butik samt Antinoris egen Michelin-belönade restaurang, och det medeltida slottet Castello della Sala på Umbrien-sidan är absolut värt att se – och smaka på!
Tignanello
Egendomen Tignanello är en gammal landsbygdsidyll. Jag förvånas inte över att Antinoris flydde hit under somrarna för att slippa hettan i Florens. Från den vackra byggnadens innergård öppnar sig vingårdarna Tignanello och Solaia, som på 250–400 meters höjd också njuter av kullarnas svalare luft, men med idealiskt solljus. Jordmånen på gårdarna består av lokal skiffer kallad galestro samt knölig vit albarese (märgel, vars kiselsten bildats av fossiliserade kiselalger), som precis har grävts upp vid rankornas rötter för att reflektera ljus mot druvorna även underifrån. Jordmånens steniga sammansättning gör också att vatten kan rinna djupt ner i jordlagren och förhindrar därmed att rotsystemen möglar.
Ovan: Antinoris gamla sommarherrgård. Nedan: husets trädgård samt utsikt över Tignanello- och Solaia-vingårdarna.
Tignanellos första årgång släpptes 1971, då Allegras far Piero Antinori började göra uppror mot dåtidens vinlagar i Chianti. (läs mer här) Vinet hade kanske inte blivit till utan romantik: på 1930-talet gifte sig Nicolo Antinori (Pieros far, Allegras farfar) och Mario Incisa della Rocchetta med systrarna Charlotte och Clarice från Bolgheri, och fick därmed kontroll över Gherardesca-släktens egendomar San Guido och Guado al Tasso.
Gammalt möter nytt. Tignanello jäser i högteknologiska tankar (mitten) och tappas genom en öppning i källartaket för att mogna på ekfat (vänster). Till höger en gammal press som tidigare varit i bruk.
Mario planterade Cabernet Sauvignon i den steniga jorden i San Guido, som påminde om Bordeaux, för att pröva dess framgång. Vinerna förblev dock i decennier endast för familjens eget bruk, men Nicolos och Charlottes son Piero Antinori uppmuntrade sin farbror att sälja vinerna, som han märkte lagrades fantastiskt. Antinoris vinmakare Giacomo Tacci fick äran att tillverka den första Sassicaia år 1968. Även Piero planterade Cabernet Sauvignon och blandade den med Sangiovese – och snart surrade hela vinvärlden om supertoscanare!
Äntligen får vi smaka Tignanello och Solaia – supertoscanare vars årgångar vinsamlare formligen slåss om!
Tignanello är en blandning baserad på Sangiovese (80 % Sangiovese, 15 % Cabernet Sauvignon, 5 % Cabernet Franc), medan Solaia föddes ur det utmärkta Cabernet-året 1978 och har sedan dess buteljerats först som 100 % Cabernet Sauvignon och från 1980 som en Cabernet-blandning (75 % Cabernet Sauvignon, 20 % Sangiovese, 5 % Cabernet Franc). Det enda problemet med vinerna är att de är svåra att få tag på: Alko får bara 20 flaskor Solaia om året, och även Tignanello säljer Alko slut varje år innan alla som vill hinner köpa dem!
På egendomen Braccesca serverades lokala delikatesser från Montepulciano och Cortona, där vinerna Vino Nobile och nyheten Syrah inte stod de minsta efter!
Hitta Antinoris sortiment på Alko
här.
Antinori producerar även viner utanför Italien: i Napa Valley i Kalifornien, i Washington State, Maipo i Chile, på Malta, i Ungern och Rumänien. Läs mer om italienarnas erövring av världen här!
Text: Liisa Huttu-Hiltunen
Bilder: Tarja Runsten, Liisa Huttu-Hiltunen, Antinori, samt bilden på Allegra Antinori: Mari Moilanen