Piemonte på djupet

Piemonte är känt för sina natursköna landskap och högkvalitativa viner

Provinsen Piemonte i nordvästra Italien, granne med Frankrike, är känd som ett Mecka för livsnjutare och som kärnområdet för italiensk kvalitetsvinsproduktion. Hela 18 av landets 77 viner med den högsta kvalitetsklassificeringen, DOCG-status, kommer från Piemonte. Precis som överallt i vinvärlden finns det även i Piemonte många producenter som buteljerar vin för snabb konsumtion – och producenter vars livsverk är att bevara och utveckla sitt områdes viner. Från egna marker, som kanske tillhört familjen i generationer, skördas druvor vars växtförhållanden de känner utan och innan. De är vinmakare som satt sin region på världskartan genom att hitta något helt unikt efter åratal av experimenterande och ibland många misstag. Producenten Vietti återupplivade den vita druvsorten Arneis och var tillsammans med Prunotto bland de första att göra vingårdsspecifika viner redan 1961; eller Coppo, som lyfte Barbera-druvan från att vara ett vardagsvin till ett lagringsdugligt vin av hög kvalitet; eller Gaja, som var först i Italien med att lagra vin på barrique-fat och även planterade internationella sorter i regionen, och tack vare vilken vinvänner över hela världen känner till den lilla byn Barbaresco.

Vid bergets fot

Provinsens namn berättar om dess läge: ”ai pie dei monti” betyder vid bergets fot. I det natursköna, kulliga området Le Langhe, som även är upptaget på Unescos världsarvslista, råder ett kontinentalt klimat med kalla vintrar och varma, torra somrar. Vingårdens höjd, riktning och jordmån påverkar växtförhållandena och vinets karaktär avsevärt. I Piemontes böljande terräng varierar jordmånen kraftigt även inom små områden. I regel varierar marken från kalkhaltig lera till sand. Som tumregel kan man tänka att ju lerigare jordmån, desto fylligare, kraftfullare och till och med tyngre blir vinet. Dessa viner lämpar sig ofta för lång lagring. Sandiga marker producerar i regel lättare viner som kan drickas unga, där de delikata aromerna betonar bland annat blommighet och även vinets färg förblir ljusare. Den optimala jordmånen är en blandning av flera jordtyper, och även en liten förändring i sammansättningen påverkar vinet.

Toppvinerna kommer från toppen

Piemontes mest kända och prestigefyllda vin skapas av Nebbiolo i Barolo-området. Trots sin berömmelse utgör produktionen av dessa viner endast några procent av Piemontes vinproduktion; ryktet kommer alltså inte från volymen. Barolo är ett vin gjort på Nebbiolo som får produceras i 11 namngivna kommuner på Le Langhes kullar. Toppvinerna kommer ofta från toppen: från högt belägna sluttningar där druvorna fångar solstrålarna och risken för vårfrost är mindre. Sluttningarnas vingårdar skyddar även mot för mycket vatten, eftersom regnvatten inte blir stående som i dalbottnarna, där den frodigare jorden ger en kvantitativt större men kvalitativt svagare skörd. Den lägre vattenmängden påverkar också druvornas storlek, och på de högsta vingårdarna är druvorna ofta mindre. Till exempel Nebbiolo, som är känd som en mycket tanninrik sort, blir mer tanninrik ju högre upp den växer, eftersom tanninernas andel är mer dominerande i de mindre klasarna. Prunottos vinmakare Gianluca Torrengo berättar att detta märks tydligt i 2017 års Barolo och Barbaresco. Året var på många ställen utmanande; vårfrost drabbade de lägsta vingårdarna, och vinet gjordes huvudsakligen av de mycket tanninrika druvorna från kullarnas toppar. På grund av de utmanande väderförhållandena blev skörden mindre än genomsnittet, men kvalitetsmässigt blev den mycket god.

Kostnaderna växer på höjden

Vingårdar på sluttningar kräver manuellt arbete, maskiner har inget att göra i dessa branter. Skörden sker i flera olika omgångar eftersom druvorna mognar vid olika tidpunkter på olika höjder. Användningen av arbetskraft på vingårdarna garanterar att druvorna skördas vid rätt tidpunkt, men är samtidigt en stor kostnad, mångdubbelt högre jämfört med maskinskörd. Viettis vinmakare Luca Currado förklarar kostnaderna: Skördekostnaderna för en hektar i Piemonte är cirka 1500 euro. En maskin skulle utföra samma uppgift för 200 euro, men maskinen sorterar inte, utan plockar både mogna och omogna druvor, vilket försämrar vinets kvalitet. Maskinen möjliggör inte heller användning av hela klasar – en stildetalj som många kvalitetsproducenter, som Vietti, föredrar – eftersom den automatiskt lämnar stjälkarna kvar på vinrankan.

När man lägger till övriga kostnader för vingårdsarbetet under växtsäsongen stiger kostnaderna per hektar till cirka 5000 euro. Om det dessutom rör sig om en ekologisk producent, som Vietti, stannar produktionsmängden ofta på 70 % av konventionell odling och kostnaderna stiger redan till 8000–9000 euro per hektar. I Piemonte, där det regnar flera gånger i veckan på våren, måste ekologisk besprutning ske ofta, helst efter varje regn. Annorlunda är det för producenter som använder kemiska bekämpningsmedel. Kvalitetsproducenter vill påminna om att enbart en ekologisk märkning inte gör produkten hållbar och ansvarsfull. I regioner där mark av hög kvalitet är dyr, arbetskraft behövs i stor utsträckning och marken sköts hållbart, är det oroväckande och väcker frågor att se viner på marknaden som säljs under produktionskostnaderna.

Redan för producenten själv i Barolo kostar produktionen av ett kilo druvor cirka tre euro. Samma mängd druvor kan produceras längre ner i närheten av Alessandria för 0,30 euro. Kvalitetsskillnaden mellan druvorna är enorm. Även till ett lågt pris kan man få acceptabla druvor, men de uttrycker inte sitt växtmiljö på samma sätt som gamla rankor i sluttningar som grävt sig djupt ner i jorden. Något om kvalitetsskillnaderna kan man också utläsa av vingårdarnas priser: som billigast kan man hitta en hektar vingård i Piemonte för 70 000 euro, medan man för de bästa hektaren i Barolo får betala tre miljoner euro.

Mindre är mer: Gamla vinrankor ger mer koncentrerad frukt

På flacka, bördiga marker, där man strävar efter att maximera skörden, finns ofta unga vinrankor som i sin livskraft orkar producera en stor skörd. En ung rankas rötter har ännu inte hunnit gräva sig djupt ner i jorden – och på mycket bördiga marker har de inte heller något behov av det. När vinrankan inte behöver anstränga sig för att producera druvor, blir smaken inte heller komplex. Gamla rankor sparas därför till de finaste vinerna, vars smakprofil man kan förvänta sig ska vara mångbottnad och koncentrerad. Dessa rankor uttrycker sin jordmån på ett djupare plan. Bland annat Vietti har hundraåriga rankor som fortfarande används för vinproduktion, och Coppos äldsta rankor är över sextio år gamla.

Coppos 55 år gamla Barbera blir till flaggskeppsvinet Pomorosso

Prunotto, som grundades 1905, är känt för sin eleganta stil. Druvorna till Prunottos viner kommer huvudsakligen från husets egna vingårdar, som ligger på Piemontes bästa marker. I husets filosofi ingår tanken att vinets syfte i glaset är att mycket exakt uttrycka det område där rankan har vuxit. Vinerna jäser med vildjäst och klarnas inte alls. Mer kommersiella, större hus använder ofta odlade jäststammar, som garanterar en jämn kvalitet men styr vinets stil i en mer generisk riktning. Hos Prunotto vill man bevara kontakten med ursprunget.

Från vardagsvin till världsrykte

Vietti är en av de få vinhus som odlar Barbera i hjärtat av Barolo, på de dyrbara marker som vanligtvis är reserverade för Nebbiolo. Vietti har ett sällsynt specialtillstånd att använda namnet Barolo Cru i sin Barbera: Barbera-vingården Scarrone, planterad 1918, är känd som en av de finaste Nebbiolo-vingårdarna, och hos Vietti pryds etiketten med Barbera Scarrone Vigna Vecchia. Luca Currado anser att Barbera är en överlägsen gastronomisk druvsort. ”Barbera är som välsittande, snygga jeans. Det är festligt om du kombinerar det festligt, eller mer vardagligt om du kombinerar det enklare. Ett pålitligt vin som alltid har en plats vid middagsbordet, precis som jeans i garderoben.”

Traditionellt har Barbera representerat ett bra, enkelt vardagsvin för piemontesarna. Det har varit det primära vinvalet för lokalbefolkningen i årtionden och har främst använts för att göra lätta viner som dricks unga. Barbera är en druvsort med hög syra, som är relativt lättodlad, inte är känslig för växtsjukdomar och anpassar sig till många platser. Dess tanniner är betydligt mjukare än hos Nebbiolo, och arompaletten erbjuder röda bär, körsbär, hallon – med lagring även sylt, kanel, kakao eller tobak.

Barbera har genomgått en enorm utveckling under de senaste decennierna. Coppo var ett av de första vinhusen som förstod Barberas potential som något annat än ett enkelt ungt vardagsvin. Genom att minska skördemängden, använda mer avancerad vinframställningsutrustning och lagra på ekfat, framträdde Barbera som ett helt nytt, seriöst vin. Husets flaggskeppsvin Pomorosso görs av druvor från de allra äldsta rankorna, där koncentrationen är högst.

Barbera har många stilar. Barbera från Alba anses mjukare och rundare än den från Asti, där den framstår som mer intensiv och syrarik. År 2014 skildes en del av Barbera från Asti ut till en egen DOCG-klassificering, som blev DOCG Nizza. Den förtjänade den högsta kvalitetsklassificeringen tack vare sina perfekta växtförhållanden. Till skillnad från Barbera d'Asti, där 10 % får bestå av andra sorter, måste Nizza Barbera vara 100 % Barbera. Den måste komma från ett definierat område och lagras i minst 18 månader innan försäljning. Av denna tid måste vinet lagras minst sex månader på ek. Majoriteten av vingårdarna ligger på 150–350 meters höjd.

Bansella är Prunottos Nizza DOCG-klassificerade Barbera. Vinhuset köpte vingårdarna 1995 och började omedelbart finslipa det bästa möjliga receptet för vinet. Man letade efter den bästa möjliga Barbera-klonen och grundstammen, och funderade på vilken skördemängd som ger bäst resultat och hur vinraderna borde planteras. Efter år av experimenterande föddes det första Bansella-vinet 2015. Efterfrågan har överstigit utbudet även i Finland, men i höst finns det återigen tillgängligt. Även Vietti har sitt eget Nizza-vin: La Crena uppfyller alla krav för Nizza DOCG, men eftersom appellationen i sig redan innehåller ett krav på Barbera, får sortens namn inte användas på etiketten. För Vietti är Barbera kärare än Nizza, och ordet nämns på etiketten tillsammans med den lägre klassificeringen Barbera d’Asti DOCG.

Lär känna även Italiens växande rödvinregion Bardolino och dess viner!

Visste du att årgång 2016 tituleras som Italiens perfekta år? Lär känna årgången och dess viner!