Portvin kommer från Portugal längs med Douro-floden...
De ståtliga bergssluttningarna böljar en efter en i den vinrankskantade Douro-dalen. Efter de svindlande smala kurvorna på vägen uppenbarar sig alltid en ny, hänförande vacker vy. Det är svårt att hålla blicken på vägen, och tankarna vandrar oundvikligen till de människor som en gång i tiden har format dessa enastående steniga terrasser för hand. Douro-floden glimmar lugnt, och i mitt inre ser jag de långa träbåtarna, Rabelo-båtarna, som förr i tiden fraktade portvinstunnorna nedströms under våren. Området är numera världens största sammanhängande vinodlingsregion i bergsmiljö med över 40 000 hektar odlingsmark och är ett UNESCO-världsarv.
Det är svårt att föreställa sig mer ogynnsamma odlingsförhållanden. De branta, karga sluttningarna ligger 100 km inåt landet från hamnstaden Porto, bakom Serra di Marãos toppar som reser sig 1 400 meter över havet. Temperaturerna stiger sommartid upp till 40°C och sjunker under nollstrecket på vintern. Den årliga nederbörden är liten, men regnen under höst och vår är korta och intensiva, vilket kan leda till att terrasserna sköljs bort.
Dessa extrema förhållanden är dock idealiska för att producera kraftfulla, strama viner med koncentrerade toner av mörka bär. De lokala druvsorterna (såsom Touriga Nacional, Touriga Franca, Tinta Barroca, Tinta Cão och Tinta Roriz, en variant av Tempranillo) har anpassat sig till sin miljö. I kampen om näring och vatten tvingas vinrankan trycka ner rötterna djupt i områdets skifferjord och koncentrera sin tillväxt till de få (och ytterligare gallrade) vindruvsklasarna istället för till bladverket. Skördevolymerna är bara en tredjedel jämfört med till exempel Champagne-regionens kvantiteter, och i relation till de höga arbetskostnaderna är det inte konstigt att priset per kilo druvor är högt.

Douro-floden flyter fram mellan karga terrasserade sluttningar
Portvinet "upptäcktes" av brittiska vinhandlare år 1678 när de utforskade Douro-regionen i hopp om nya vinmarknader. I klostret i Lamego träffade de en munk som avbröt jäsningen av sitt vin genom att tillsätta sprit (aguardente). Vinet blev därför inte bara sött utan även alkoholstarkt, vilket förbättrade vinets hållbarhet, särskilt under långa sjöresor. I början av 1700-talet steg portvinet i popularitet, men eftersom även usla förfalskningar, som vin blandat med fläderbärsjuice, började dyka upp på marknaden, behövde man lagens långa arm till hjälp. Marquis de Pombal, som då var Portugals premiärminister, införde strikta regler för produktionen och skapade därmed världens första avgränsade vinregion år 1756.
Man måste dock komma ihåg att Douro är mer än bara portvin. Arkeologiska fynd bevisar att vindruvor har odlats i regionen i redan 6 000 år, och under romartiden på det första århundradet var flera av områdets byar redan helt inriktade på vinodling och vinframställning. Även om portvinets popularitet lämnade de lätta vinerna som en restprodukt under lång tid, är de nu på stark frammarsch, vilket Prats & Symingtons prisbelönta
Chryseia visar. I och med EU-inträdet fick odlarna rätt att buteljera sina egna viner, och numera räknas Douro DOC-regionen till Portugals främsta vinregioner. På 2000-talet började det även dyka upp glädjande friska och högkvalitativa
vita viner från Douros högre belägna granitsluttningar.
Graham’s tillhör den ledande portvinsfamiljen Symington
När britterna föll för det förstärkta portvinet bosatte sig flera handlare på båda sidor om Douro-flodens mynning i städerna Porto och Vila Nova de Gaia. Skotska bröderna William och John Graham grundade portvinshuset som bär deras efternamn år 1820 efter att tidigare ha varit verksamma inom textilbranschen. 19-årige skotten Andrew James Symington kom å sin sida för att arbeta hos Graham’s 1882, utan att ana att hans barnbarn skulle leda företaget hundra år senare. Han grundade sitt eget företag 1887, gifte sig med dottern till en familj som redan handlat med portvin under dess tidiga år, och började investera i gamla portvinshus. Idag är företaget fortfarande helt familjeägt och familjelett, producerar hela 32 % av den totala portvinsproduktionen och äger förutom Graham’s även Warre’s, Dow’s, Cockburn’s, Smith Woodhouse, Quinta do Vesuvio samt det år 2000 grundade varumärket
Altano Douro, som tillverkar Douro DOC-viner (och vars röda
ekologiska vin vann titeln Årets vin i Finland 2016!).

Symington-kusinerna arbetar alla i familjeföretaget
Symington äger ansenliga 2 118 hektar i Douro, och för närvarande finns vinplanteringar på 1 034 hektar på totalt 27 quintas, det vill säga egendomar. Graham’s är det största av varumärkena, de äger hälften av hektaren och ett imponerande antal A-klassade vingårdar. (Alla portvinsgårdar klassificeras enligt en A–F-värdeskala baserat på strikta kriterier.)
Jag har blivit inbjuden till Vila Nova de Gaia för att träffa Gustavo Devesas, marknadschef på Symington. Sett från Portosidan vid flodstranden lyser Graham’s Lodge med stora svarta bokstäver högt uppe på flodbanken, men taxichauffören känner inte till adressen, och vi kör runt på smågatorna på Vila Nova de Gaia-sidan tills en ganska anspråkslös grind fångar min blick. Från gatan leder en gammal kullerstensgång nerför slänten, vid vars slut jag bestämmer mig för att följa skylten "restaurang", eftersom jag fortfarande är i god tid. Restaurangen är modern och elegant, men vyerna stjäl all uppmärksamhet. Nedanför breder det gamla Porto ut sig på andra sidan det breda Douro!

Graham’s Lodges prisbelönta restaurang erbjuder områdets traditionella råvaror med en modern tvist som passar perfekt till vinerna. På uteterassen kan man få små smakportioner, såsom makrill och bläckfisk i olika varianter.
Graham’s Lodge byggdes 1890 i sluttningen, och de nyligen renoverade utställnings-, arbets- och lagerutrymmena ligger skyddade från solens gassande bakom och under restaurangen. Källaren har jordgolv, vilket enligt Gustavo hjälper till att hålla det svalt. Vid behov vattnas golvet. De enorma, upp till 63 000 liter stora gamla träkaren väcker respekt, liksom årtalen som har ristats in i de mindre tunnorna där tawny-viner mognar. De två äldsta vinerna som fortfarande mognar på tunna är från 1882, året då Symingtons grundare Andrew kom till Graham’s för att arbeta!

Ruby-stilar mognar i stora, upp till 63 000 liter stora tunnor, medan Tawny får ”andas” i mindre 600-literstunnor.
Gustavo berättar entusiastiskt om olika vinstilar och deras framställning. Symington är känt för sitt forsknings- och utvecklingsarbete, både i vingårdarna och inom vineriteknologin. Jag berättar att jag på egendomen
Quinta dos Malvedos sett robot-lagares, trampningskärl tillverkade av rostfritt stål utifrån de gamla flata granitkaren. I dessa utförs trampningen av silikontassar som motsvarar människofötternas form, temperatur och 80 kg kroppsvikt, vilka likt en rad människor rör sig över lagaren och tillbaka. Utöver att robotfötterna inte blir trötta är kärlet lätt att tömma med hjälp av galler som kan öppnas och stängas helt eller delvis. Trampningen måste ske snabbt eftersom man vill ha de färgämnen och fenoler som snabbt lossnar från skalen, men man vill undvika de bismaker som syre orsakar.

Symingtons moderna lagares på egendomen Quinta do Malvedos trampar skörden utan paus under skördetiden.
Även alkoholjäsningen är snabb jämfört med tillverkningen av lätta rödviner, och när alkoholhalten når 5–8 % avbryts den genom tillsats av 77-procentig sprit, motsvarande ungefär en femtedel av den totala vätskemängden, tills den slutgiltiga alkoholhalten stiger till tjugo procent. Jag frågar om spritens ursprung spelar någon roll, då en 77-procentig lösning inte är lika neutral som exempelvis den 95-procentiga spriten som tillsätts i sherry. Gustavo nickar och berättar att lyckligtvis har producenterna sedan 1996 själva fått välja producent för sin sprit. För dem kommer den huvudsakligen från Alentejo.
Vinerna klassificeras i Douro innan de påbörjar sin resa mot Vila Nova de Gaia. Gustavo berättar om Graham’s gamla sed att rita vindruvor på tunnorna utifrån kvalitet, från en till sex. Varje vår väntade de anställda på Graham’s Lodge nyfiket på att båtarna skulle anlända och slog vad om hur många tunnor med sex druvor man skulle få det året. Av denna anledning heter även deras Ruby Reserve
Six Grapes, sex druvor. Det prisbelönta vinet är fylligt och fullt av mörka bär och påminner i stilen om unga vintage-portviner. ”Ett fantastiskt vardagsportvin för den som älskar vintage-port”, antyder Gustavo.
I Graham’s Lodge flyttas vinerna över till tunnor i olika storlekar beroende på den planerade stilen och kvaliteten, och man börjar följa deras utveckling. En gång om året töms, rengörs och fylls tunnorna, eftersom kvarvarande socker annars täpper till träets porer och förhindrar osmos, genom vilken en del av vinet långsamt förångas som en ”änglaandel”. Innan buteljeringen sker kanske det allra viktigaste steget: blandningen. Utöver årgångar och olika områden har källarmästaren Charles Symington att smaka av skillnaderna som beror på de olika tunnorna. Gustavo påminner om att även om tunnorna är gamla (i genomsnitt 65 år) och egentliga träaromer knappast överförs till vinerna, varierar temperaturerna på olika ställen i lagret, vilket påverkar den kemiska processen.
Efter blandningen måste vinerna få lära känna varandra i lugn och ro. Man talar om vinernas äktenskap, vars slutresultat är mer än summan av sina delar. Gustavo berättar om en demonstration som genomfördes tillsammans med namnkunniga vinjournalister. Journalisterna hade fått blanda viner enligt ett givet recept och smaka sitt slutresultat mot ett likvärdigt vin som redan vilat i 18 månader. ”Journalisternas miner går inte att beskriva med ord”, säger Gustavo med glittrande ögon.
Konsumenternas smakpreferenser förändras ständigt, och ett bra vinhus vet hur man svarar på förändrade önskemål.
The Tawny är ett vin som Charles utvecklat som ett "2000-talsvin": lättillgängligt men mångbottnat, ett ”andra glaset”-vin, där både friskhet och ryggrad känns. Dessutom buteljeras tawny-viner nuförtiden på klart glas så att vinets vackra färg ska synas för konsumenten redan i butiken. Färgen är ett tips – eller ett löfte – om vinets aromvärld.
I vinbiblioteket beundrar vi deras vinsamling. Vi går förbi de dammigaste svarta flaskorna tills Gustavo stannar vid rena flaskor med rött sigill. ”Om du hade kommit förra veckan hade du inte sett dessa, våra allra äldsta flaskor. De har precis blivit omkorkade”, förklarar han samtidigt som han berättar att deras korkleverantör har en maskin med den senaste tekniken, med vilken man kan kontrollera nya korkar för TCA-bakterien som orsakar ”korkdefekt”. ”Det vore väl synd att efter årtionden av mognad märka att det värdefulla vinet är förstört.”

Gustavo Devesas
Graham’s vinsortiment är ett bevis på den skicklighet som bara föds genom århundraden av erfarenhet. I samband med provningen avslöjar Gustavo Devesas stolt att Graham’s just valts till drottning Elisabeths officiella portvinsleverantör! Grattis Graham’s!
Portvinstilar
Alla portviner är minst blandningar (blender) av olika druvsorter. De flesta stilarna strävar efter, likt årgångslös champagne, en kvalitet som är oberoende av årgångsvariationer och är därför dessutom blandningar av olika egendomar, områden och årgångar.
White Port
- 15 % av produktionen, ljusa druvsorter, vanligtvis ca 3 år gamla
- Kom ihåg att ”Dry White Port” inte betyder helt torrt, utan en ”torrare” stil!
- En populär aperitif är port-tonic med mynta eller citron och is. Matrekommendation: rostade nötter.
Stilar som mognar på ekfat:
Ruby portvin
- Portvinstilarnas ”rågbröd”: en blandning av unga viner, vanligtvis 2–3 år gamla vid buteljering
- Djupt rubinröd färg, doftmässigt bärigt och friskt
- Det finns även en kategori för premium- eller reserve-ruby (som Graham’s Six Grapes och Natura Reserve). De är vanligtvis längre lagrade (4–6 år) från utvalda vingårdar, fylligare och mer mångbottnade.
- Matrekommendation: kraftiga ostar, mörk choklad, fruktdesserter. Reserve-viner avnjuts även till kraftiga biffar!
Tawny portvin
- Bärnstenens olika nyanser: åratal av lagring på mindre ekfat gör att syre långsamt får påverka vinet.
- Mångbottnade aromer: när det åldras i ett träfat som sakta ”andas” förändras fruktigheten i riktning mot torkade frukter och deras skal, marmelader och nötter. Känsligare och mer mångbottnat än Ruby.
- Åldersbeteckningen på etiketten (10, 20, eller 30 år) betyder blandningens genomsnittliga ålder, och om åldern inte anges lagras de vanligtvis i 7–8 år (Graham’s The Tawny i upp till 9 år).
- Årgångs-tawny kallas Colheita, och den kan buteljeras tidigast vid 8 års ålder. (Se Graham’s årgång 1972!)
- (Det finns även prisvärda tawny-viner som blandats med vitt portvin, eller sådana som lagras i cementtankar i varma Douro för att snabba på färgförändringen. Blanda inte ihop dessa med premium-tawny, eftersom de saknar livlighet!)
- Matrekommendation: krämiga puddingar, karameller och siraper, nötter och torkad frukt, torra kakor.
Flasklagrade portviner är en liten kategori volymmässigt, men mycket viktig kvalitets- och marknadsmässigt:
Vintage Port
- Anger skördeåret på etiketten. (Alko: Graham’s Vintages 2011, 2000, 1983 och 1977)
- Producenten ansöker om tillstånd att deklarera en vintage när vinet är två år gammalt. Vanligtvis har producenterna deklarerat tre ”fulla” årgångar på 10 år. (Eftersom förhållandena varierar beroende på område och egendom varierar årgångarna hos olika producenter och egendomar, och även om producenten inte deklarerar en full årgång kan deras bästa egendom ändå deklarera en single quinta vintage.)
- Vintage Port påbörjar sin mognad på ekfat, men dess karaktär uppstår först genom lång flasklagring. De säljs även unga, och det är ofta upp till konsumenten hur länge man vill – och orkar – lagra produkten. Notera att vinets utveckling inte är linjär: man säger att vintage port går och ”sover” snabbt efter buteljering, och det ”första uppvaknandet” sker först vid 10–15 års ålder.
- Vid buteljeringstillfället är vintage port mycket fylligt, djupt i färgen och tanniskt. Vid mognad integreras tanninerna, aromerna balanseras och frukten börjar ”rostas” (och utvecklar aromer av choklad, kaffe, cigarrlåda och kryddor såsom kanel och peppar).
- Rekommenderas att dekanteras på grund av bottensatsen.
Följande stilar är ofta förvirrande:
-
Late bottled vintage (LBV) betyder att portvinet buteljeras först efter att ha lagrats i 4–6 år på stora ekfat. Det filtreras för att avlägsna bottensatsen före buteljering. LBV kan även framställas de år då ingen egentlig årgång deklarerats.
- Traditional LBV: till skillnad från föregående filtreras inte produkten, och den fortsätter sin mognad i flaskan, medan vanliga LBV:er är redo att avnjutas direkt efter buteljering. Rekommenderas att dekanteras på grund av bottensatsen.
- Crusted Port: en blandning av flera år som kräver några års flasklagring och bör även dekanteras på grund av bottensatsen. Buteljeringsåret anges på etiketten. Stilen är s.k. fattigmans-vintage, eftersom den påminner om intensiv vintage port, och den skeppades förr på tunna till Storbritannien för att buteljeras först där.
Portviner utan årgång håller sig även öppnade mycket bra. Tawny håller sig i kylskåp i upp till 3 månader, och även ruby kan avnjutas utan bekymmer i 3–4 veckor. Korken ger en ledtråd om hållbarheten efter öppnandet: om korken är av återförslutningsbar typ är den avsedd för detta ändamål. Om flaskan däremot är försluten med en vanlig vinkork betyder det att produkten har mognat länge i flaska med minimal syrekontakt, och därför reagerar snabbt på syre när den öppnas – ju äldre produkten är, desto snabbare går processen.
Följande produkter finns tillgängliga på Alko: Six Grapes, Late Bottled Vintage 2011(även 5cl), Natura Reserve, Quinta dos Malvedos 2004, Vintage-viner 2011, 2000, 1983 och 1977, The Tawny, 30–, 20– och 10 Years Old Tawny (även 20cl) samt Single Harvest Tawny 1972. Dessutom lättviner Altano Vinho Tinto, Altano Organic, Altano Vinho Branco samt Chryseia 2013.
Text: Liisa Huttu-Hiltunen
Har du redan läst del 1/2, där vi besöker det låglänta Alentejo?
Läs även vår artikel om bagerirestaurangen Levain, vars portugisiska bakverk pastéis de nata är en traditionell partner till tawny!
Publicerad 6/2017