Finlaysons palats erbjuder en historiskt unik miljö för företagsevent och familjefester.

star
ravintola finlaysonin palatsi

Restaurang Finlaysonin Palatsi väntar på ditt besök...

ravintola finlaysonin palatsi
Välkomna till oss, hälsar Henry Olander (t.h.) och Ismo Nieminen.
Finlaysonin Palatsi, som ligger vid Tammerfors stränder, är nära förknippat med Tammerfors historia och är numera också en viktig del av Tammerfors restaurangkultur. Den ansedda restaurangföretagaren Keijo Olander väckte palatset till nytt liv och det öppnades åter som restaurang på valborgsmässoafton 2002. Palatset är idag en av Tammerfors mest populära fest- och möteslokaler, och företagsledningen har sedermera övertagits av grundarens son, Henry Olander.
En höstdag i Tammerfors, i Wilhelm von Nottbecks park, är klar och färggrann. Jag beundrar vyn som öppnar sig framför mig, vilken för tankarna till en helt annan tidsepok. Där har det stått i snart 120 år och sett många olika tider och människoöden. En bedövande vacker och ståtligt skulptural byggnad mitt i en grönskande park, vid Tammerfors strand.
Jag öppnar Palatsets tunga, rejäla ytterdörr och stiger in – sannerligen in i en annan tid. Entréhallen är som hämtad direkt ur en historisk film. Blicken fångas av den stora öppna spisen, ovanför vilken en gigantisk spegel hänger, vägglampetter, minnen från jaktresor, blomsterarrangemang på borden, dekorativa klockor och ljusstakar, skickliga träsniderier i dörröverstyckena och i räcket till trappan som leder till övervåningen. Och i det svindlande höga taket hänger Tammerfors första elektriska takkrona. Samma, på något sätt stumma förflutna charm, fortsätter i alla husets salar och rum. Visst passar dessa lokaler utmärkt för fester och möten. I just denna hall har många bröllop dansats sedan millennieskiftet.
Men låt oss först kasta en blick på byggnadens historia.
Finlaysonin Palatsi stod färdigt mitt i ett hektar stort parkområde mitt i centrala staden 1899. Byggherren, Aleksander Johan Ferdinand Nottbeck, hann dock bara njuta av sitt storslagna hem en kort tid, då han dog endast 39 år gammal två dagar före julafton år 1900.
På platsen hade Aleksanders barndomshem legat, en träbyggnad uppförd av hans far, Finlayson-fabrikens gamle patron, Wilhelm von Nottbeck. Aleksander var rik och ambitiös. Trähuset var inte tillräckligt storslaget, något finare skulle det vara. Så som arkitekt för nybygget dög endast dåtidens främsta, stadsarkitekten Lambert Pettersson. Det nyrenässansinspirerade granitpalatset byggdes under flera år, och fint blev det, vilket vi kan konstatera än idag.
Aleksander var ogift vid sin död och det storslagna huset förblev tomt efter sin ägares bortgång. Från 1904 bodde Finlayson-direktörerna i huset: först disponenterna, sedan verkställande direktörerna. År 1979 gjordes palatset om till bolagets mötes-, utbildnings- och representationslokaler. Byggnaden och dess gårdsplan togs i bruk som restaurang i mitten av 1980-talet. År 2001 övergick byggnaden med tomt i restauratör Keijo Olanders ägo och vaknade till ny blomstring.

Risktagande och uthållighet gav utdelning

Den tammerforsiska köksmästaren Keijo Olanders karriär som restaurangföretagare började 1986 i den gamla fabriksfastigheten Klingendahl. På grund av det något avlägsna läget var målet dock hela tiden en ny lokal närmare stadens absoluta centrum. År 1993 hittades en sådan på paradplats vid Centraltorget, i Saluhallens kvarter. Restaurang Astor föddes, ett brasserie i europeisk stil vars meny erbjöd franska smaker. Populariteten var omedelbar och har hållit i sig till denna dag. Med åren har konkurrensen hårdnat och restaurangutbudet i Tammerfors har mångdubblats.
Även Keijo Olander ville expandera sin verksamhet. Vid millennieskiftet gick restaurangföretaget i fastigheten Finlaysonin Palatsi i konkurs och själva byggnaden var i ett bedrövligt skick. Keijo Olander såg möjligheten, tog en risk, köpte fastigheten och renoverade byggnaden grundligt med respekt för dess ursprungliga anda.
På valborgsmässoafton 2002 öppnade Olanders andra restaurang sina dörrar. Nu, 15 år senare, är Finlaysonin Palatsi en av Tammerfors mest populära fest- och möteslokaler och restauratör är nu Keijo Olanders son Henry Olander. Att väcka palatset till mångsidig restaurangverksamhet är en aktningsvärd prestation. Företagarfamiljens mod och risktagande kan man bara beundra.
Vi sitter med Henry och restaurangchefen Ismo Nieminen i en av Palatsets stora salar på nedre våningen, vars tak reser sig högt och vars bakvägg domineras av stora, vackra bågfönster. Inredningen är även här antik, anpassad till byggnadens tidsepok. Möbler och andra inredningsdetaljer är fynd från familjens egna sökande. Även husets övriga rum är inredda i tidens anda. Historiens vingslag hörs överallt. Endast möbler som införskaffats för möten är lätta och lätta att flytta.
Renoveringen av fastigheten var ett stort projekt som den nya ägaren finansierade helt själv. Byggnaden hade förfallit trots att det är ett skyddat objekt. Även denna sal, där vi nu befinner oss, hade senast fungerat som disco. Fönstren hade täckts med svarta sopsäckar, träytor, tak och dörrkarmar spraymålats svarta och istället för takkrona snurrade en discokula. Taket och de rejäla dörrkarmarna är fortfarande svarta, trots att de borde vara träfärgade. Den nya ägaren ansåg sig inte kunna gå med på precis alla skyddskrav. Numera sköts den gamla byggnaden med respekt och små renoveringsarbeten utförs ständigt.
─ Jag är ensambarn och har alltid varit involverad i familjeföretaget på något sätt, men vi genomförde generationsskiftet för några år sedan. Min far sitter fortfarande som styrelseordförande och är ett ovärderligt stöd för mig i många avseenden. Likaså min mor, som sköter bl.a. kontorsarbetet på gammalt vis. Själv har jag vuxit in i denna bransch sedan barnsben. Jag har ingen formell restaurangutbildning, men jag har välutbildad och erfaren personal, berättar Henry.
Arbetet i familjeföretaget var i tiden ett naturligt val, men Henry Olanders ungdomsår var helt vigda åt idrotten. Den mångfaldige finske mästaren i triathlon siktade bland annat på en plats i sommar-OS i Sydney 2000. Han tvingades dock lämna tävlingskarriären på grund av en skada, men idrott är fortfarande en viktig del av Henrys liv.

Vid behov töjbara som tuggummi

Palatsets verksamhet består av restaurangverksamhet och möten samt diverse företags- och familjefester. Trots att verksamheten i stor utsträckning är beställningsbaserad, betjänar restaurangen även enskilda kunder vid lunchtid tisdag till fredag och kvällstid tisdag till lördag. På söndagar och måndagar är restaurangen öppen vid beställning, och under sommaren utökas servicen till den trivsamma och fridfulla terrassen i parken.
Lokalerna är fördelade på två våningar: de största utrymmena på nedre våningen är hallen med bar, samt Vinterträdgården och matsalen. Dessutom finns tre salonger för mindre evenemang på nedre våningen och fyra på övre våningen. För barnen finns ett lekrum och även en bastuavdelning kan användas. Lokalerna är mångsidiga, modern mötesteknik finns tillgänglig, öppettiderna är flexibla och ingen separat lokalhyra tas ut av matgäster. För de som anländer med bil finns 25 avgiftsfria parkeringsplatser på Palatsets gård.
─ Palatsets verksamhet är numera livlig och ser bra ut ur en företagares synvinkel. Vi litar på vår egen linje, som bygger på mångsidiga och funktionella utrymmen i en historisk, välskött miljö samt yrkeskunnig personal från kök till sal. Och dessutom töjer vi oss som tuggummi för att tillmötesgå kundernas önskemål, sammanfattar Henry Olander.
Början var dock inte helt problemfri.
─ Platsen var då ganska avlägsen från centrum. Särskilt vintertid var kunderna få på vardagar, men vi gav inte upp. Vi höll restaurangen öppen envist och trodde att resultaten skulle börja komma på lång sikt. Personalen fick ta i med hårdhandskarna och städa om det inte fanns kunder att betjäna, minns Henry Olander skrattande.
Vad annat än en envis uthållighet kan man förvänta sig av en restauratör av den gamla skolan som inte stressar efter trender utan litar fast på sin egen linje, och hans son som i åratal levt inom en idrottsgren som kräver verklig uthållighet och viljestyrka.

Grundpelaren är traditionellt restaurangarbete: mat och service med yrkeskunskap

Uthålligheten gällande Palatset belönades, och idag är stället känt som en hyllad fest- och mötesplats tack vare såväl de fantastiska ramarna som god mat och service. I takt med stadsutvecklingen är det bara 150 meter från Centraltorget, och till exempel till den mysiga sommarterrassen tar man sig smidigt via Palatsbron från andra sidan forsen. Palatset ligger nära, men är ändå i skydd av parken i sin egen frid. Inte underligt att speciellt de som arrangerar bröllop är förtrollade av Palatset.
─ Vi har ju kyrkan i samma park, och de stora salarna och hallen på nedre våningen fungerar fantastiskt för bröllop för upp till 150 personer. För sommarbröllop får man leta efter ett mer romantiskt och festligt ställe, försäkrar Henry stolt.
Vi går igenom husets utrymmen. Vinterträdgården är vackert dukad för lunchgäster. Det väntar en livlig lunch. Vi stiger uppför de rejäla trapporna till övervåningen. Mötesdeltagarna i salongerna njuter just nu av förmiddagskaffe på trappavsatsen. En blick ner och omkring får en återigen att känna en stum beundran. En helt fantastisk atmosfär i detta hus. Om man ändå vore ung och hade ett bröllop på kommande!
Ståtliga lokaler räcker dock inte, även service samt mat- och dryckesprodukter måste lyckas. Kökschef på Palatset är sedan några år Vesa Hiiros, som även ansvarar för Astors kök. Restaurangchef Ismo Nieminen tillhör å sin sida Palatsets inventarier, men är sannerligen inte antik, utan följer branschens utveckling och dryckesutbudets nya vindar. Han ansvarar för att servicen flyter och att det finns goda drycker i glasen. Ravintola Finlaysonin Palatsin herkullinen annos
Palatsets kök beskrivs, likt Astors, som ett franskinspirerat traditionellt restaurangkök där inhemska råvaror och traditionella tillagningsmetoder används med en modern touch.
─ Här på Palatset arbetar vi flexibelt enligt kundernas önskemål. Vi håller mat- och dryckesprissättningen rimlig. Vi vill vara en restaurang för vanliga pengar där tröskeln att komma in inte är hög. A la carte-listan finns förstås, men vi är inte fastklistrade vid den; dessutom erbjuder vi en säsongsmeny samt köksmästarens rekommendationsmeny, och sommartid naturligtvis en terrassmeny, förklarar Ismo.
Henry påminner i sin tur om att företagets styrka också är att man kan erbjuda kunderna två olika typer av restauranger.
─ Och om man vill ha en stil som går mer mot fine dining, så ordnas även det på beställning. Vårt kök besitter yrkeskunskap för både här och på Astor. Men vi vill inte på något av ställena styra vår mat- och dryckesprodukt åt "hifi-hållet" eller stämplas i någon kategori. Vi håller fast vid vår egen, traditionella restaurangstil, med vilken vi har skaffat vår långvariga och trogna kundkrets. På Astor finns just de rätter på menyn som våra stamkunder förväntar sig att hitta. Gammaldags artig och kunduppmärksammande service är naturligtvis en självklarhet. I båda restaurangerna, slår Henry fast.
Serveringen för mötes- och festarrangemang skräddarsys tillsammans med kunden efter evenemangets karaktär. Oavsett om det är fråga om kaffeservering, en buffé eller menyer som serveras vid bordet. Vid lunch äter mötesdeltagarna, oavsett gruppens storlek, samma mat som övriga restauranggäster. Vi har inga förenklade mötesmåltider, utan vi följer säsongskalendern.
─ Och tidtabellerna spricker inte. En affärslunch på en timme är ingen trollkonst hos oss. Vi besitter professionell restaurangkompetens. Men man får gärna sitta länge också, påminner Henry Olander.
Den yrkeskunniga personalen kommer ofta på tal hos restauratören. Och med rätta. Ismo Nieminen utbildade sig i tiden till restonom i Jyväskylä och kom 1996 till Astor, varifrån han flyttade till Palatset när det öppnade. Han är inte den enda långvariga medarbetaren hos Olanders restauranger. Långa anställningsförhållanden är snarare regel än undantag. Professionell restaurangkompetens kan man inte underskatta idag.
─ Jag tror att vi har de längsta anställningsförhållandena bland restauranger i Tammerfors. Personalen uppgår till ett trettiotal i båda restaurangerna och många av dem har varit hos oss i upp till 15–30 år, konstaterar Henry med stolthet i rösten.
VD:n har redan bråttom till nästa möte, så jag tackar för besöket och önskar huset lycka och framgång. I entrén stannar vi med Ismo för att ännu beundra den ståtliga bardisken och pratar en stund till om husets dryckesutbud.
─ Vår vinlista är europainriktad och även om jag säger det själv, ganska intressant och vettigt prissatt. Även om vi inte jagar trender, så erbjuder vi naturligtvis även ett par naturviner, eftersom även sådana efterfrågas då och då. Barutbudet är omfattande, men ganska traditionellt. Baren betjänar här främst mötesgäster. Det är inget ställe att "svänga förbi på", utom ibland på sommaren när även turister är i farten. Astors kända pianobar vid torget betjänar däremot bardyrkare, tipsar Ismo.
Jag ser mig omkring en sista gång och tänker att man sannerligen får tacka Aleksander von Nottbeck för det ambitiösa byggprojektet och Keijo Olander för att han räddade denna fantastiska byggnad.
Har du ett möte på gång? Är bröllopet nära? Finlaysonin Palatsi är en minnesvärd evenemangsplats. Prova om du inte tror mig.
Text och porträtt: Sirpa Lauttamus-Ahola
Övriga bilder: Finlaysonin Palatsi
Kuninkaankatu 1, 33210 Tammerfors
Tfn. 0400-219530, Fax. 03-2142299
palatsi@finlaysoninpalatsi.com
Publicerad 10/2017