På Hotelli Punkaharjus restaurang kommer naturen in på tallriken och i glaset

star
Hotelli Punkaharjun ravintolasta vastaavat

Om det anordnades en tävling om Finlands bästa svamprestaurang, skulle Hotelli Punkaharjus restaurang vara en stark vinnarkandidat. I restaurangens kök är svampen nämligen inte bara en råvara bland andra, utan Den Råvaran som skämmer bort kundernas smaklökar, inte bara vid matbordet utan även vid bardisken. Och de tar med gästerna även ut i svampskogen. Svampar i alla former är varumärket för detta idylliska hotell-restaurang som fått en nystart. Men det är så mycket mer än så.

Hotelli Punkaharjus restaurang ligger i en idyllisk byggnad
Foto: Hotelli Punkaharju
I slutet av augusti befinner sig restaurangsalen på Hotelli Punkaharju i brytpunkten mellan en livlig sommarsäsong. Jag kom för att träffa köksmästaren på Hotelli Punkaharju, Mikko Lahtinen, men det visar sig att lunchen trots den lugna stämningen håller på att bli ganska hektisk och att han behövs i köket en stund till.
Jag hoppas att jag hinner träffa även Hotelli Punkaharjus nya företagare Saimi Hoyer en snabbis. Hon har järn i elden vad gäller ledning och marknadsföring av hotellet. Den dag jag besöker hotellet inleds också årets andra svampkurshelg, då Saimi, som är känd för sitt svampintresse, tar med svampplockarna ut i skogen och experter ger dem vägledning i svampplockningens och svamparnas mysterier. Dagen avslutas med köksmästarens svampmiddag.
För att komma till kärnan, det vill säga köksmästare Lahtis matkoncept, bestämmer jag mig för att äta lunch i hotellets ståtliga restaurang medan jag väntar. Lunch serveras dagligen under sommaren. Från och med början av september är restaurangen öppen från fredag till söndag, och lunch serveras på lördagar och söndagar.
I den tvådelade restaurangens huvudsal är borden dukade med vita dukar. Höjden och de stora fönstren gör lokalen rymlig och festlig. De svarta stolarna ger en lagom stadga åt det ljusa helhetsintrycket. I mitt inre ser jag hur väl detta utrymme skulle passa både för ett brudpar som dansar bröllopsvals och för glada födelsedagssällskap med sina tal. Restaurangen rymmer upp till 110 personer.
Från salen kommer man till en ljus, lite ledigare veranda-liknande del, där utsikten mot tallskogen och sjön som glittrar bakom den är som naturens välkomsthälsning till den kommande måltiden. Helt nytt är Harju-terrassen, en stor utomhusterrass där det sommartid finns möjlighet att äta eller njuta av ett glas vin om vädret tillåter.

Smakerna sitter där de ska vid lunchbordet

Lunch serveras från en buffé som finns i ena änden av restaurangsalen. Gardinerna vid fönstret på väggen mittemot drar plötsligt till sig min uppmärksamhet. De ser på något sätt bekanta ut. Senare visar det sig att gardinerna har designats för hotellet av Vallila Interior och att mönstret kommer från en skolplansch som visar Punkaharjus nationallandskap, av samma slag som användes i skolor (ännu på min tid). En av många små inredningsdetaljer som man stöter på överallt.
Lunchbordets utbud ser inte vid första anblick särskilt rikligt ut. Men vi är ju inte på en Finlandsfärja. Mindre är vackert, och oftast också mer utmanande, och även smakerna granskas hårdare.
Dagens soppa är en sammetslen palsternacks- och äppelsoppa, vars lite söta smak fräschas upp fint av äpplet. Det verkar som att den palsternacks-spenat-äpple-svampblandning som fanns framme var tänkt att läggas i soppan. Jag åt den precis som den var. Och det var gott.
Det var även husets egen svampterrin, där svampsmaken verkligen kom fram på ett äkta sätt. I Saimis egen svampsallad får blandade svampar ta plats. Salladens konsistens är grov och smakrik. Som dressing till den fräscha grönsalladen används en vitaminrik vinägrett baserad på havtorn. Dessutom finns ett urval av mycket trendiga inlagda grönsaker, bland annat blomkål och morot. Kanske lite väl mycket vinäger i blomkålen? Tja, en smaksak.
Som fiskevän gläds jag åt att se många sorters vildfisk på bordet, till exempel gravad sik som hållits fast i konsistensen och serveras med ärtpuré. Rökt löjrom hör till saken, och en helt ny smakupplevelse är mörtenmousse toppad med färsk fänkål. Bland kötträtterna finns rökt fläsk i behagligt tunna skivor med granskottsmajonnäs och mustig gåspaté från Hauhala, som serveras med lökchutney.
I kastrullen ångar potatis toppad med smör och dill, och i korgen finns ett urval av färskt bröd och smör. Vad mer kan en resenär önska sig? Förutom något sött till kaffet eller teet efter måltiden. Nu serveras här saftiga blåbärsplättar.
När man har njutit av vad detta bord har att erbjuda, med ett glas vin eller lokalt öl som dryck, kan man inte annat än konstatera att utbudet är helt tillräckligt. Och smakerna sitter där de ska och står i centrum. Köksmästaren måste få beröm när vi ses.

Drömmen förverkligas med mod, risk och kärlek

Efter lunchen finns det tid att titta lite på hur stället har förändrats sedan mitt förra besök. Och det har det verkligen gjort. Den vackra, rosa spetsvillaliknande byggnaden med vita fönsterkarmar och träornament har vaknat till nytt liv. Och det kan man tacka den rödlockiga kvinnan för, som just nu verkar berätta för ett lunchsällskap i restaurangsalen varför man bör, och måste, komma till Punkaharju. Skulle jag tro.
Hotellets chef, värdinna eller snarare andliga ledare Saimi Hoyer har bott länge utomlands, strålat på toppnivå inom modellvärlden och efter att hon återvänt till Finland fortsatt sin mångsidiga karriär inom mode, som skribent och föreläsare. Turismföretagare blev hon i början av förra året, när statshotellet i Punkaharju – Finlands äldsta hotell – som ligger i hennes älskade barndomslandskap, kom ut till försäljning och Saimi och hennes man Thomas Hoyer bestämde sig för att köpa fastigheten.
Hotellet, som ligger i Punkaharjus naturskyddsområde, var redan på 1970-talet hotat av rivning, men då beslöt kommunen att rädda hotellet, som totalrenoverades under Museiverkets uppsikt. Under de följande decennierna hann hotellet förfalla igen. Den här gången kom Saimi till undsättning, som med risk, mod och kärlek gav sig i kast med att rusta upp hotellkomplexet till ett unikt naturturismmål. De grundliga reparationsarbetena inleddes på nytt, även denna gång under Museiverkets vakande öga och i samarbete med lokala byggföretag. Arkitekten Iiro Mikkola gjorde renoveringsplanen, och för inredningen och alla förtjusande detaljer stod Saimi tillsammans med sin goda vän Petri Salmela.
I augusti 2017 är byggnadens helhetsintryck trivsamt och välskött. Även funktionaliteten har beaktats i form av små förändringar. Inredningens färgskala är fräsch men samtidigt lugnande. Stilen är modern, men tar hänsyn till byggnadens ålder och karaktär. Med ett ord: hemtrevligt.

Ursäkta hovmästaren, min drink innehåller svamp

Efter rundvandringen tar jag med mig Max Kallinen för ett samtal. Han har sin första sommar bakom sig på Hotelli Punkaharjus restaurang som högra hand till restaurangchefen Stiina Muikku. Jag frågar naturligtvis först hur det är för en kille från Helsingfors att trivas i ödemarken i östra Savolax?
─ Fantastiskt. Sommaren har varit otroligt händelserik och livlig. Arbetsgemenskapen är jättetrevlig och sammansvetsad, trots att vi kommer från lite olika delar av Finland. Och arbetsmiljön är ju helt fantastisk. Det finns nog inte en bättre arbetsplats än den här. Jag är helt förälskad i det här stället. Och min egen kära hittade jag i Nyslott under sommaren, erkänner Max skrattande. Det är alltså inte konstigt att Max redan har lovat att stanna kvar i Punkaharju även för höst- och vintersäsongerna samt nästa sommarsäsong.
Max vill visa mig "Puoti", en butik i gårdsbyggnaden där man säljer lokala produkter som passar som souvenirer, bland annat smycken, träföremål, lokala matdelikatesser samt mat- och naturböcker. Saimi Hoyers och Petri Salmelas svampbok och den vildmatsbok som förra sommaren skrevs av hotellets dåvarande köksmästare Sami Tallberg hör självklart till sortimentet.
Augustivädret är ganska svalt när jag skyndar mig tillbaka till hotellets värme. Max visar mig restaurangens vinlista, som främst består av viner från den gamla världen. Barens utbud är begränsat men heltäckande. Och trendigt; Kyrö Distillerys Napue, Koskue och Juuri verkar finnas på hyllan. Det finns även lokalt öl från bryggeriet Mustan virran panimo på flaska.
Max frågar om jag vill smaka på någon av husets drinkar för att värma mig. Jag studerar drinklistan, som är framtagen av hovmästaren och cocktail-författaren Jarkko Issukka. Hmm, intressant. Harjutie-bubbel eller Kyrö granskottsinläggning? Nej, utan naturligtvis Punkaharju-cocktailen, eftersom den innehåller svamp!
Drink, som passar utmärkt som digestif, innehåller H-by-Hine VSOP-konjak och Antica Formula 1L – vermouth, en skvätt av svamparnas inläggningslag och massor av is. Den vackra bruna drycken toppas med små inlagda kantareller. Och jösses vilken smakkombination som uppstår av den kryddiga vermouthen och den fruktiga konjaken! Och bevisligen passade drinkens garnering utmärkt till dryckens smakvärld.
Jag sitter och njuter av min drink i det mysiga, nya sällskapsrummet, där man kan läsa tidningar och/eller njuta av godsaker från baren eller kaffebordet. I hotellets entré fanns tidigare receptionen, nu finns här bar och kafé. De sanitära utrymmena som tidigare låg där har flyttats till korridoren som leder till hotellrummen, och receptionen och kontoret har i sin tur fått nya utrymmen i slutet av korridoren, nära hotellrummen.

I Punkaharju hittade Mikko naturen och verktygen för ett toppkök

Precis när jag har tagit de sista dropparna av min nektar ansluter sig Saimi och Mikko till mig. Saimi Hoyer är som en skogsrå i höstfärgerna, ända ner till lockarna, Mikko är lång som tallarna i Punkaharju och verkar på något sätt rejäl även i övrigt. Mikko har en helt färsk nyhet att berätta för Saimi.
Mikko Lahtinen, som är från Helsingfors, hamnade i Punkaharju i augusti förra året när den dåvarande köksmästaren Sami Tallberg bad honom om hjälp. Mikko tog nyfiket chansen att prova på att arbeta i en helt annan miljö än vad han var van vid från restauranglivet i Helsingfors. Mikko hittade naturen och förtjustes av mångfalden och kvaliteten på regionens råvaruutbud. Nu berättar Mikko för Saimi att lägenheten i Helsingfors är såld, det vill säga att Mikko definitivt kommer att bli en bofast invånare i Punkaharju, precis som Saimi.
Mikko blev intresserad av matlagning under huslig ekonomi-lektionerna i högstadiet, och intresset blev ganska snart till ett tydligt mål: han vill bli kock. Grundkunskaperna i professionell matlagning skaffade Mikko sig vid yrkesinstitutet i Träskända, där han avlade en grundexamen inom matservice. Utbildningen var mer inriktad mot storkök, men den första praktiken på Hotelli Torni i Helsingfors öppnade Mikkos ögon för vad matlagning kan vara när den är som bäst.
─ Jag har varit i branschen i 18 år och fått arbeta på ganska många bra och prisbelönta ställen. Från alla mina arbetsplatser har jag fått med mig goda tips och erfarenhet. Här har jag för första gången möjlighet att förverkliga en matfilosofi som är helt min egen. Om man nu kan kalla det för någon filosofi. Det absolut bästa här ur kockens perspektiv är de högkvalitativa råvarorna, vars smak jag främst strävar efter att respektera. Tydlighet och enkelhet är min stil. Och allt görs i köket från grunden, förklarar Mikko utan att skryta i onödan.
─ Mikko är nog alldeles för ödmjuk. Tack vare honom har vi ett så högklassigt kök i dessa landskap. Jag har ändå ätit en hel del fantastiska måltider runt om i världen, men till exempel svampmiddagen under våra svamphelger är en helt mind-blowing smakresa. Och vi är finalister i den nationella matturismtävlingen med den, strålar Saimi.
I den nationella matturismtävlingen, som anordnades i samband med Finland 100-året, deltog 73 aktörer, företag och sammanslutningar som är innovativa föregångare inom matturism. Hotelli Punkaharjus svamphelg med middag är en av de 13 finalisterna. Målet med tävlingen är att uppmuntra nätverk inom mat och turism att utveckla ett nytt utbud av matturism som bygger på lokal förankring.
─ Svampar och natur är hos oss så lokala produkter som de bara kan bli. Middagens innehåll varierar beroende på vilka svampar som finns i skogen, och vi försöker hitta bästa möjliga sätt att framhäva deras egen smak genom att salta, lägga in, rosta eller steka dem, konstaterar Mikko. Om Hotelli Punkaharjus svamphelg med middag tar sig vidare till de sex bästa avgörs den 6 september i Helsingfors stadshus. Vi håller tummarna!
Rena, äkta smaker kräver naturligtvis bra, färska råvaror. På Hotelli Punkaharju köps allt som är möjligt in från lokala producenter, fiskare, svamp- och bärplockare etc. Delvis till och med från den egna gården, där man har byggt ett växthus, främst för odling av örter.
Mikkos inspiration av regionens rika råvaruutbud som kommer direkt från odlarna eller naturen har fått honom att söka nya sätt att ta fram smakerna på bästa möjliga sätt. Vissa råvaror kräver mer arbete än andra. Svamparnas smakvärld upplever Mikko till exempel som ganska utmanande, men fascinerande.
Bakom Mikko Lahtinens lugna yttre verkar det dölja sig en hel del perfektionist, eftersom den rena linje han söker på tallriken är betydligt mer utmanande än överflöd. I början av året tog Mikko sig an en helt ny personlig utmaning och deltog för första gången i sitt liv i tävlingen "Årets kock" vid sidan av andra köksguruer och tog sig direkt vidare till semifinalen.
─ Jag och Mikko har ett riktigt bra samarbete. Han har tagit våra matprodukter till en helt fantastisk nivå, driver sitt eget kök precis som han vill, men är å andra sidan helt engagerad i vårt gemensamma arbete och mål, berömmer Saimi.

Hela Punkaharjus Saimi

När vi pratar igenom de lokala producenterna frågar jag Saimi på skämt om hon inte själv plockar svamp till restaurangköket, och får ett hjärtligt skratt till svar.
─ Jag kan inte räcka till för allt heller. Saker som rör hotellet tar upp min tid, utöver det sysselsätts jag av Speakers Corners föreläsningar.
Saimi Hoyer har verkligen satsat allt som företagare.
Hotellet, som lever i många säsonger, kräver idérikedom i marknadsföringen, tidskrävande förhandlingar och även ett bra nätverk för att genomföra planerna. Saimis nätverk har tentakler långt, ända till utlandet. Hon är bland annat naturskyddsföreningen Forststyrelsens nationalparksambassadör, medgrundare av svampföreningen Sieni Ihmiset Ry och en aktiv förespråkare för turismen i regionen. Hotellet, och hela Punkaharju, har tack vare Saimi fått en otrolig medieexponering, och jag tror att många turister har kommit till Punkaharju i hopp om att få se ens en glimt av hotellets kändisdirektör. Och Saimi gömmer sig inte för de nyfikna.
Under den gångna sommaren hamnade hotellet slutgiltigt i hela folkets medvetande när Rysslands president Vladimir Putin och hans kollega Sauli Niinistö träffades i Nyslott och på Hotelli Punkaharjus lokaler.
Sommarsäsongen börjar gå mot sitt slut och på hotellet förbereder man sig för höstens evenemang. Hur känns det nu?
─ Just nu ser det bra ut, men som företagare finns risker alltid där. Min dröm har gått i uppfyllelse och för dess fortlevnad är jag beredd att arbeta. Sommaren var helt otroligt bra och den fortsatte i år längre än förra året. Hösten för med sig nya utmaningar som vi svarar på med många olika evenemang, konstaterar Saimi lugnt.
Hotelli Punkaharju är Saimi Hoyers egen ögonsten, men hennes engagemang som ikon, förespråkare och utvecklare av turismen i hela regionen har inte gått obemärkt förbi. Hon valdes förra året till årets punkaharjubo, och Finlands Hembygdsförbund belönade i sin tur renoveringen av det före detta statshotellet som årets hembygdsgärning.
På Hotelli Punkaharju förlitar man sig på naturens dragningskraft, för hotellet ligger ju mitt i det vackraste finska skogs- och sjölandskapet. Ändå skulle knappast någon komma till Punkaharju bara för att beundra dess ståtliga tallar; det måste finnas något som lockar runt omkring.
Sommaren är den lättaste av säsonger. Sommartid badar man bastu, simmar, spelar tennis och vistas ute i naturen. Restaurangsalen och logiutrymmena fylldes av finländska och internationella turister, semesterfirare och gäster till operafestivalen i Nyslott.
─ Under högsäsong bokar vi inte ens restaurangen för privat bruk, och vi vill heller inte ha till exempel stora kinesiska grupper som vi skulle tvingas laga specialmåltider till. Vi vill hålla fast vid vår egen matprodukt, den är vår och den här regionens stolthet. Men vid andra tillfällen gör vi bröllop och andra privata fester till hundra procent. Och egna evenemang hittar vi på hela tiden.
Hotelli Punkaharju erbjuder året runt många olika upplevelser och evenemang; seminarier, föreläsningar, jazz, yoga, historiens vingslag vid middagsbordet och allt möjligt. Just nu pågår den bästa svamptiden och runtomkring breder de mest storslagna svamptillgångarna i östra Savolax ut sig. I mitten av september finns det fortfarande möjlighet att delta i årets sista svamphelg.
Som tips till alla som anordnar brainstormingsmöten, kick-offer eller julfester: detta ställe är som gjort för avkopplande, inspirerande och uppmuntrande samvaro, som kan inkludera även mycket utomhusaktiviteter eller andra typer av avslappningsövningar.
─ Man bör också notera att eftersom hotellet är litet, bara 11 rum, så kan även ett litet sällskap få hela hotellet nästan för privat bruk, tipsar Mikko Lahtinen och lovar att laga frukost och egna måltider planerade för grupper enligt önskemål. Av dessa lokala, rena och garanterat färska råvaror.
Närmare information om evenemang som är öppna för alla finns på hotellets hemsida www.hotellipunkaharju.fi under rubriken Tapahtumat (Evenemang). Det lönar sig att ta en titt. Och bokningar inför nästa sommar under Nyslotts operafestival bör göras omgående.
För min del måste jag skynda från denna idyll till tåget och mot söder. Helt rätt, man kommer enkelt till Punkaharju med tåg. Närmaste hållplats är Lusto station, varifrån man kommer både till fjärrtåget mot Parikkala och vidare mot Helsingfors eller mot Nyslott för operafestivalen.
Adjö svampar, kvistar och tallkottar, Punkaharju rules!
Text och foto: Sirpa Lauttamus-Ahola
Foto: Hotelli Punkaharju

Hotelli Punkaharju i ett nötskal

  • Turismen i Punkaharju-området startade redan 1845, då man i området som grundats som statlig kronopark först byggde en forstmästarbostad ritad av intendent E.B. Lohrmann. Huset hade då tre rum för resenärer.
  • Senare byggdes byggnaden ut och blev Punkaharjus statshotell, ett namn som användes från 1879 till juni 2016.
  • Logi- och restaurangverksamheten har under årtionden drivits av många företagare och turistaktörer, och hotellet har sett både goda och dåliga tider. Under de senaste åren har hotell- och restaurangverksamheten främst varit igång under somrarna.
  • Punkaharjun Luontomatkailu Oy köpte hotellfastigheten i början av 2016. Hotell- och restaurangverksamheten inleddes vid midsommar 2016.
  • Till de nya företagarnas domäner hör, utöver den totalrenoverade hotellbyggnaden, Kejsarinnans villa från 1898 ritad av Sebastian Gripenberg, bostads- och ekonomibyggnaden på gårdsplanen från 1896 samt en vinkällare, en timrad strandbastu från 1910 samt 15 skogsstugor i omedelbar närhet till stranden, vilka nu kallas skogsrum. Det finns totalt 30 hotellrum och 110 restaurangplatser. Samtliga 11 rum i hotellbyggnaden har förnyats och inretts på unika sätt. Rummen i Kejsarinnans villa och skogsrummen har fräschats upp och ytrenoverats.

Mer om Hotelli Punkaharju, dess historia och nutid www.hotellipunkaharju.fi

Publicerad 9/2017