Påsk
Påsken för med sig våren
Påsken är början på något nytt. Våren väcker naturen till liv och många av påskens inslag är symboler för fruktbarhet. Till påsken hör chokladägg, kycklingar och harar. Gräslåda, videkissar och gula påskliljor. Påsken är inte bara vår äldsta och viktigaste kristna högtid, utan också en glad familjefest med många olika traditioner och njutningen av god mat tillsammans med familj och vänner.
Många av våra mattraditioner härstammar redan från den katolska tiden, som tog slut i Finland på 1500-talet. Vi har även fått matintryck från de ortodoxa, och vissa påskrelaterade föreställningar härstammar från hednisk tid. Påsken infaller alltid söndagen efter vårens första fullmåne – det vill säga tidigast den 22 mars och senast den 25 april. Vid påsk firar man Jesu uppståndelse från de döda. Påsken avslutar kyrkoåret.
Ortodoxa kristna firar påsken oftast lite senare, eftersom de fortfarande bestämmer tidpunkten för påsken enligt den julianska kalendern. Den julianska kalendern ligger knappt två veckor efter den gregorianska kalendern. Finlands ortodoxa följer dock det västerländska sättet att fira påsk.
Stilla veckan
Söndagen före påskdagen är palmsöndagen, då den stilla veckan inleds, även kallad den heliga veckan eller passionsveckan. I den ortodoxa kyrkan kallas veckan för Stora veckan och dess dagar för Stora måndagen, Stora tisdagen osv. För ortodoxa är påsken en särskilt viktig högtid där religionens betydelse betonas. I kyrkorna hålls vid midnatt en påsknattsgudstjänst som inleds med en korsprocession. I den lutherska kyrkan är påsken inte riktigt lika färgglad och festlig som i den ortodoxa kyrkan.
Namnet palmsöndag syftar på palmkvistar som människor kastade framför Jesus när han red in i Jerusalem på en åsna som en hyllad konung. Hos oss är palmsöndagen förknippad med virpo-traditionen från landets östra delar, varför man också talar om virposöndag. (se Virpominen).
Måndagen i stilla veckan kallas också för måndag före påsk (malkamaanantai), tisdagen för tikkutiistai och onsdagen för kellokeskiviikko. Torsdagen är som bekant skärtorsdagen och fredagen långfredagen. Lördagen kallas påsklördag, dymmelonsdag/långlördag eller stilla lördag, och söndagen påskdagen.
Påskens egentliga helgdagar är långfredagen, påskdagen och annandag påsk. Långfredagen firas till minne av Jesu korsfästelse. På påskdagen firas Jesu uppståndelse från de döda. På annandag påsk visade sig Jesus för sina lärjungar, vilket övertygade dem om att Jesus hade besegrat döden.
Varifrån kommer namnet påsk?
Namnet påsk baserar sig i många språk på de hebreiska orden pesah, pasah (bl.a. svenska påsk och franska paques, grekiska pashka). Engelska ordet easter och tyska Ostern härstammar däremot från den forngermanska vårgudinnan (Austero eller Ostero), vars högtid firades vid vårdagjämningen, det vill säga vid påsktiden. Enligt historien ogillade prästerskapet i Finland det finska ordet för påsk (pääsiäinen, som låter som ordet för avföring, "paska"), så man skapade nyordet *pääsiäinen*, som syftar på att "slippa" (päästä) fastan. En annan förklaring är att ordet *päästä* syftar på dagen då man slipper fastan och börjar äta kött och andra läckerheter igen. På askonsdagen som följde fastlagstisdagen inleddes en fasta som varade i 40 dagar, och därefter "slapp" man till påsken.
Att virpo och påskhäxor
Till palmsöndagens tradition i det Karelen som hamnade bakom gränsen hörde att virpo släktingar och goda vänner. Söndagen kallades därför för virposöndag.
Virpokvistar gjordes av videkvistar i god tid. De dekorerades med färgglada pappersrosetter och fjädrar, och på palmsöndagens morgon gav man sig av i helgkläder för att virpo faddrar, släktingar och grannar. Varje familj hade sin egen virpo-ramsa, där man oftast önskade hälsa och allt möjligt annat gott för den som blev virpad. Kvisten gavs till den som blev virpad, och lönen hämtades nästa helg, det vill säga påskdagen, på vissa ställen på påsklördagen.
I västra Finland rörde sig under påsktiden påskhäxor, som också kallades för "trullar". Häxtraditionen är en gammal hednisk tradition, och redan på 1800-talet gick barn omkring i byarna på påsklördagen utklädda till trullar. Till traditionen hör även påskeldar, som tändes för att avvärja häxor.
Efter andra världskriget blandades den virpo-tradition som kom med de karelska flyktingarna med den västerländska trull-traditionen. Idag är de virpare som ringer på dörrklockan utklädda till häxor och kräver sin lön på stående fot. Och den som blir virpad behöver inte vara en släkting eller ens bekant. Många ser påskhäxor som rena rama besväret, och blandningen av dessa två traditioner har länge varit ett samtalsämne på diskussionsforum.
Virpo-ramsor
Jag virpo och svingar en kvist för att du ska bli rik,
kär, och husbonde i ett stort hus.
En vecka lån,
ett år frihet,
till dig en kvist,
till mig en lön.
Jag virpo och svingar en kvist
färsk och frisk,
de gamla virpo jag visa,
de unga smidiga,
alla andra glada,
de små mjölkmunarna snälla!
Jag kom för att virpo dig
efter en lång resa,
spara då till påsken
en liten lön åt mig.
Om du ger mig som lön
kanske en karamell eller
kanske från din pengabörs
en liten liten slant
Men om du inte ger mig
ens en liten lön,
då börjar för dig efter helgen
en rejäl otur!
Jag virpo och svingar, kvisten är ny
vacker som en blommande hägg,
jag önskar dig lycka i livet
ödmjukt kräver jag min lön!
Jag virpo och svingar med kvisten,
rör vid dig med videkvisten,
må Gud välsigna dig!
Jag virpo för spriten,
för ägget jag tigger,
för pengar jag krafsar!
Jag virpo och svingar med kvisten,
rör vid dig med vårvidekvisten,
jag önskar dig hälsa,
välsignelse i vardande,
lycka på denna kvist.
Påskdekorationer
Påskens färg är gul. Den symboliserar vårens ankomst och solens ljus.
Videkissar Videkissar är gamla påskdekorationer eftersom videkissen, det vill säga videblomman, öppnar sig precis vid påsktid på våren innan löven slår ut. Av videkvistar har man oftast också gjort virpokvistar, med vilka man på palmsöndagen besöker släktingar och vänner.
Björkris Man kan även hämta björkkvistar i en vas i god tid före påsk så att de hinner spricka ut i musöron, och man kan använda dem som virpokvistar eller som extra dekoration tillsammans med påskblommor.
Gräslåda Gräslåda började användas allmänt som påskdekoration någon gång under 1960-talet. Gräslåda, det vill säga rajgräsfrön, måste sås i god tid, senast på palmsöndagen, eftersom det tar ungefär en vecka att gro. Instruktioner finns på fröpåsen. Blomsteraffärer säljer färdigodlad gräslåda i olika kärl och arrangemang för den som har bråttom, och färdigodlat vetegräs finns i butikernas frukt- och gröntavdelningar. Vetegräs är inte bara mycket vackert att se på, utan även en medicinalväxt och en riktig näringsbomb att komplettera kosten med. Gräset används genom att pressa saft ur det eller finhackat i sallader, på smörgåsar och på soppor. I den gröna gräsmattan placerar man påskkycklingar eller -harar eller andra dekorationer.
Påskblommor Gula och vita påskliljor och narcisser samt färgglada tulpaner är traditionella påskblommor.
Påskkyckling och påskhare Tuppen, hönan och kycklingar är populära påskfigurer. De förenar fruktbarhet, födelse och återfödelse. Kycklingdun i all sin sötma är de populäraste figurerna i många påskrelaterade varor och trycksaker. Tuppen representerar vaksamhet och uthållighet i kyrkokonsten. Tuppen i kyrkans klockstapel eller torn är en bekant syn; den vaktar där församlingen, och tuppen gal ju tre gånger för Petrus, som förnekade Jesus tre gånger. I många familjer är det just påsktuppen som lägger chokladäggen till barnen, vilka de letar efter i sina gömställen på påskdagens morgon. Också haren ansågs redan under hednisk tid vara en symbol för fruktbarhet, tack vare sin kända förmåga att föröka sig. Harar offrades till vårgudinnan vid vårdagjämningsfesten. Haren blev från 1600-talet och framåt en påskfigur som lutheranerna tog till sig, påskharen, som man berättade lade påskäggen till barnen. I en del finska familjer växer barnen fortfarande upp med denna tro.
Påskägg Hönan lägger förstås de där äggen på riktigt, och ägget symboliserar nytt liv och livets fortsättning. Äggskalet liknas också vid Kristi grav, ur vilken livet bröt sig ut när Jesus uppstod från de döda. Särskilt för ortodoxa har ägget en viktig roll i påskfirandet. Från dem har traditionen spritt sig även till lutheranerna. Det är sed att färga hönsägg i vatten med lökskal, vilket ger dem en vacker rödbrun färg. Man kan även färga ägg med kräppapper. Att måla hårdkokta ägg med vattenfärger och olika mönster är ett trevligt pyssel. Ägget kan även blåsas tomt om man vill måla ägg som endast är avsedda som dekoration. Ett rött färgat ägg symboliserar uppståndelsen för ortodoxa. Rött är färgen för Kristi blod. Ägg har alltid varit viktig föda, och vid påsk ges de än idag som gåvor. Äggulans gula färg är också en huvudfärg vid påsk. Vid påsktid kan man dekorera bordet och hemmet även med färgglada prydnadsägg, som numera finns tillverkade av många olika material. Tidigare stötte man bara på värdefulla ägg av ädelmetaller, glas eller porslin i den rika adelns påskdekorationer. De mest kända och värdefulla påskäggen tillverkades av tsarens hovjuvelerare Carl Peter Fabergé i S:t Petersburg under 1800-talet. Numera är ägget som ges som gåva oftast av choklad. Försäljningen av chokladägg börjar redan minst en månad före påsk, och på förpackningarna kan man känna igen serietecknings- och/eller tv- och filmhjältar som är populära bland barnen just då. Finlands mest traditionella chokladägg är troligen Fazers Mignon-ägg, som kom ut till försäljning redan på 1890-talet. Ägget, som är förpackat i ett äkta äggskal, består av chokladmassa rakt igenom. Ihåliga chokladägg med en överraskning inuti kom till butikerna i början av 1900-talet. Den vanligaste överraskningen var ursprungligen en ring, medan det numera kan vara vilken favorithjälte, ett smycke eller annat föremål som helst.
Påskkort Posten förmedlade det första påskkortet troligen år 1871. Under andra världskriget sjönk antalet skickade påskkort drastiskt. Efter kriget började kulturen att skicka kort att växa sakta men säkert. Påskkortstraditionen levde starkt ända fram till 1960-talet, varefter en snabb urbanisering minskade skickandet av kort i Finland. Skickandet av kort började återhämta sig under 1990-talet. Numera är påsken den tredje populäraste kortsäsongen i Finland, även om elektronisk kommunikation har blivit mycket vanligare. Vid påsk skickas allt oftare e-kort till vänner via internet. Eller så skriver man en hälsning via sms. Motiven på påskkort har förblivit desamma i åratal. Redan på vykort som gavs ut i slutet av 1800-talet var motiven bl.a. ägg, tuppar, hönor, kycklingar, harar, får och videkissar. Religiösa motiv var också populära. I utställningens nyaste kort från 2000-talet har samma motiv hållit ställningarna. Påsken är vårens stora högtid som firas med glädje på korten. Barn och förälskade par skuttar i den våriga terrängen, blommorna börjar blomma och naturen vaknar till liv. Unga flickor fungerar på korten som symboler för lycka och hopp. Påskharen, som personifierades som en fruktbarhetssymbol, förekommer ofta på korten tillsammans med ett ägg.
Påskens mattradition Påsken är traditionellt en mathögtid, precis som andra finska helger. I mattraditionen finns många drag som härstammar från den katolska tiden och är förknippade med att fastan tar slut, samt vanor som ärvts från de ortodoxa; när fastan var över fick man frossa fritt och så mycket som resurserna tillät. Till påskmaten smakar goda viner. En skål för våren höjs med ett friskt mousserande vin. Lammet trivs med ett kraftigt rödvin, och till fisk köper man ett torrt och högklassigt vitt vin. Efterrätter får sällskap av ett sött vitt vin, portvin eller ett sött mousserande vin.
Hönsägg Hönsägg hör utan tvekan i någon form hemma på påskbordet. Att servera dem är en typisk vana som ärvts från ortodoxa kristna. Hönsägg kan serveras kokta och dekorerade eller halverade och fyllda på olika sätt, eller varför inte inbakade i bröd eller köttfärslimpa. Chokladägg fungerar till exempel som efterrätt eller till kaffet.
Lamm, fisk, kyckling De kristnas påsklamm symboliserar Kristus, offerlammet, som offrades för syndarnas skull. Judarna firar vid påsktiden befrielsen från slaveriet i Egypten, och i deras festmåltid ingår också lamm som en väsentlig del. Påsklammet har genom dessa traditioner letat sig till vårt påskbord och är som fenomen ganska nytt. På bondgårdarna slaktades fåren på hösten, så det fanns inte tillgängligt på våren. Påskläckerheter var före lammet bl.a. kalvstek, karelsk stek och korvar. Numera är lamm nästan ett "måste" i någon form. Även om vi talar om lamm, så konstaterar vi att vi i butiken köper lammkött, eftersom fåren även i Finland slaktas som lamm under ett års ålder. Lammstek är kanske den vanligaste påskmaten, men utöver det kan man laga riktigt mångsidiga rätter av lamm. Av bogbladet blir det mustiga grytor, lammkotletter och ytter- eller innerfiléer samt rostbiff är fantastisk festmat, och lammköttbullar eller lammfärslimpa är god vardagsmat. Enligt katolsk sed har man haft för vana att äta fisk på långfredagen. Kyckling passar i sin tur bra för att lätta upp påskhelgens matutbud.
Mämmi Mämmi är en mer traditionell finsk påskefterrätt än något annat. Det är en mörkbrun "gröt" gjord på malt, rågmjöl och vatten som sötats och gräddats färdigt i ugnen. Ursprungligen kommer mämmi från sydvästra Finland och under medeltiden var det just en fasterätt för långfredagen, då man inte tände eld i ugnarna utan åt kall mat. Ännu på 1700-talet åt man mämmi påbrätt på rågbröd. Mämmi spred sig till övriga Finland först på 1900-talet, då man började tillverka det industriellt. Mämmi äts oftast med gräddmjölk och socker. Numera ger man råd att "pimpa" mämmi till exempel till en mousse, parfait, som hjärta i en crème brûlée eller som glassmak. Mämmikaka och mämmiöl är också versioner i tiden.
Pasha Pasha hör till den ortodoxa påsktraditionen och har fått sitt namn från det hebreiska ordet för påsk, pesah. Ursprungligen användes i pasha just mjölkprodukter som blivit över under fastan; kvarg, smör och grädde. Utöver dessa behövs ägg, socker och till exempel citronsaft, mandlar och russin för att smaksätta. Massan läggs i en hög form fodrad med ett gasvävstyg, varifrån överflödig vätska rinner av och pashan formas till en kakliknande efterrätt. Vid servering dekoreras pashan med frukter, choklad eller karameller. I pasha-formen har oftast bokstäverna XB, som betyder "Kristus är uppstånden", graverats. Ortodoxa tar med sig pashan till kyrkan på påsknatten för att bli välsignad. Pasha är i sitt bästa utförande en mycket kaloririk efterrätt, som man kan ersätta med till exempel frukt- eller bärkvarg. Kvargdessert är lätt att tillverka och är ett gott och lättare efterrättsalternativ.
Kulitj En annan ortodox mattradition är kulitj, det vill säga påskbröd. Kulitj är ett fylligt bulliknande bröd som man kan bre pasha på eller äta som sådant. Till dekorationerna på kulitj hör också bokstäverna XB. Även påskbrödet välsignas i kyrkan på påsknatten. I Grekland och Portugal har man bakat in hela hönsägg i påskbrödet. En trevlig och äggrik påsk!
Påskmeny – Påskrätter för en lyckad festmiddag
Viinipostis experter har sammanställt en påskmeny till dig full av läckra vårliga påskrätter samt perfekta vinval till dem, vilket för in vårens fräschör och påskstämning på ditt festbord.
Vin till lamm – Högklassiga viner väljs till påskbordet
Som kronan på den traditionella påskmiddagen äter man aromatiska lammrätter. Vid val av vin till lamm siktar man in sig på kraftiga rödviner. Fylliga, ekfatslagrade rödviner är ett bra val. Viiniposti ger i denna artikel tips om vilket vin som fungerar utmärkt till lamm.